i kväll heller, om man säger så. Och nästan det jobbigaste är att maken försöker bortförklara den situation han sätter sig i. Naturligtvis förstår jag att hans verklighet ser annorlunda ut, men han vet också att han ska borsta tänderna och ta på sig nattskjorta innan det är dags för sängen.

Varför det blir så vet jag inte. Jag vet bara att jag kommer att sitta ännu mer på alerten framöver nu. Förut stod jag bredvid honom, men det blir så jobbigt för oss båda. Det är bättre om vi kan låtsas att han hanterar badrummet på egen hand. Även om jag sitter om följer alla ljud från rummet med datorn. Mycket patiens blir det och det är väl lämpligt, tålamod skulle jag behöva mer av.

Och vad som ev kom ut av biståndshandläggarens onsdagsmöte vet jag inte. Om det blir plats för maken när vi behöver den. Men morgondagen kanske kan ge klarhet.