Jag kom i närkontakt med trappan. Maken ville titta på Antikrundan, han missade den i torsdags, så jag tog ner datorn. Ljudet var dåligt så jag skulle bara – dessa ‘skulle bara’ – hämta hörlurarna åt honom. Och släppte koncentrationen en halv sekund i trappan, halkade och studsade nerför dom fyra sista trappstegen, så där.
Och jag är väldigt tacksam att jag inte bröt någonting, men jag har blåmärken på båda armbågarna, mest vänster, och rätt ont i revbenen på vänster sida och lite allmänt mörbultad. Det kunde blivit så hemskt mycket värre. Och stackars maken såg mig ju inte, han hörde bara när jag föll och hur jag jämrade mig.
Men han var nöjd med Antikrundan anyhow. Och jag ska vila upp mig lite innan det är dags för lunch.
februari 25, 2012 at 4:30 e m
Huva, som vi säger här uppe, det där hade kunnat sluta hur som helst. Tur att inte något uppenbart är brutet. Du kommer nog känna dig rejält mörbultad imorgon! Kram!
februari 25, 2012 at 5:01 e m
Dom där korta sekunderna när jag studsade neråt på sidan var besynnerliga. Och det känns obekvämt att böja sig framåt, så jag har skjutit på hårtvättandet lite.
februari 25, 2012 at 4:34 e m
Flera norrlänning här ser jag. Huva är ett väldigt användbart ord.
Och stackars dig! Skickar en försiktig kram
februari 25, 2012 at 5:03 e m
Det är ändå rätt många mil mellan er 🙂
Och försiktig kram är nog ordet i dag…Tack!
februari 25, 2012 at 6:51 e m
Känns lite som det väl mitt fel att du ramlade i trappan. Hoppas maken var nöjd, med vad han såg…….
februari 25, 2012 at 7:11 e m
Han var väldigt nöjd 😀