Just nu tittar jag ut över innergården här, blekt solsken och måsarna som skriker. Vi var uppe i god tid och åkte till morgonmässan här och sen blev det god frukost med intressant möte också. Just nu är min väninna på gymnastik och jag sitter och är tacksam över denna del av min tillvaro, det är så fint att komma hit och möta människor som betyder så mycket för mig. När jag hade kommit fram i går ringde v-centralen, så nu hoppas jag att allt är i ordning med makens recept. Jag ringde honom i går när jag kom fram, så att han inte ska vara ängslig, men annars ringer jag inte när jag är här. Jag hoppas förstås att det praktiska runt honom fungerar, jag vet inte om det helt enkelt berodde på att det var åtta veckor sedan han var där, men han var väldigt osäker på rutinerna där när vi kom fram. Jag vet att han sover sämre där, inte minst eftersom han omedelbart somnar i stolen när han kommer hem på fredag eftermiddag. Det är inget jag kan göra något åt, och nu försöker jag ägna mig åt min återhämtning.