För mig alltså, att returnera paket. Den lille rätt runde mannen i butiken hade förstås gott det många gånger, så det gick smidigt. Hur lång tid det tar innan jag får den rätta toppen vet förstås ingen. Det har varit en lite avslagen dag, får man väl säga. Jag var lite trött efter natten förstås, det är rätt vanligt här, och jag jobbar verkligen med att ta det väldigt lugnt där på natten. Jag tycker det är jobbigt med småprat där på natten, men vi är olika. Maken kan fråga vad det är för dag varenda gång, typ fyra gånger/natt, och jag tycker det är så väldigt jobbigt. Jag förstår inte ens varför, för oavsett vilken dag det är, så ska vi ju fortsätta sova, men för honom är det viktigt tydligen. Jag tog iaf, trots lätt duggregn, en liten promenad och det var jag nöjd med. De senaste dagarna har jag tänkt en del på min farmor, som betydde så mycket för mig. Hon dog när jag var sju, men vi hade träffats nästan varje dag, vi bodde på varsin sida om en inte alltför stor gårdsplan och jag sprang över. Det bidrog säkert att farmor hade fött sex söner och en dotter och gärna haft fler flickor. Hon var så varm och vänlig. Men jag tänker på det här att vid mina tidigaste minnen av henne, då var hon nog ungefär lika gammal som jag är nu. Farmor hade inte jeans och t-shirt, om man säger så. Vanliga dagar hade hon alltid förkläde, som jag minns det. Hon stickade svarta yllestrumpor till farfar, när hon satt i gungstolen, eller också virkade hon runda mattor, som låg vid ytterdörren. Och hon lekte gärna koja med mig under köksbordet.