Det vänstra är lite slitet just nu. Det ringde innan vi var klara med frukosten. En mångårig vän, som ville ha information om dagarna vi nyss var på. Hon hade pratat med någon annan, som inte hade lyckats komma med tillräckligt ingående info. Jag lyckades kanske något bättre. Men problemet är att hon hör så illa att jag alltid är ängslig att hon ska vidarebefordra något helt fel. Och hon har själv en röst med viss skärpa, om man säger så. Jag gissar att hon inte hade några som helst svårigheter att kämpa ner en gymnasieklass under sin aktiva tid. Och jag hade åtminstone två nyheter, som iaf gjorde att det blev ett par sekunders paus i andra änden. Bl a om en begravning för flera år sedan, där hon nu helt obetaget, klagade på valet av lokal och att någon som varit med hade klagat på ljudet. Jag råmade att jag varit där, att jag helt förstod den avlidnas lokalönskan och att jag inte upplevt något problem med ljudet. Så kan det vara. Men mitt vänstra öra tog lite stryk och vi var alltså inte färdiga med frukosten, maken – som hörde varenda stavelse – fnissade lite dämpat då och då.