Det behövs inte alltid jättesaker för att jag ska bli väldigt tacksam. Jag var ju lite stressad över att inte ens den finska filmen kunde hjälpa mig med mangelduken, men här på eftermiddagen tänkte jag att det kanske går med en plattång och en enkel skruvmejsel att lirka lite med tyget och när jag hade hållit på ett tag såg jag att jag ändå fått i ett par centimeter och det var ju väldigt uppmuntrande. Sen gick det till slut och jag kunde peta in metalltråden som var lite på efterkälken. Nu har jag manglat handdukar igen och hoppas innerligt att jag aldrig mer behöver göra om det.

Och så har vi flytande tvål i badrummet för att det ska vara enkelt för maken, men sen den där automatiska gick sönder, så har vi inte haft en bra lösning, men i dag fick jag till en som är enkel, som maken lätt kan trycka på med en hand. Så bra i all enkelhet.