Den där att det ordnar sig om man bara andas in, den försvann under natten, kan man säga. Maken vaknade 01, 02, 03, 04 och 05. Så även jag. Sen vaknade jag 07.15 och kom på att det var dags att veckohandla, men först ville maken till badrummet och sen kunde jag göra mig i ordning lite raskt. Nå ja, dagen pågår. Jag har hängt upp en omgång tvätt här nyss och om jag inte somnar innan blir det risotto med kycklinglever. Och självklart förstår jag att det är väldigt knepigt för maken, men det är svårt för oss båda. Jag skulle gärna sova lite mer, jag skulle gärna ha nån att småprata med när jag äter frukost eller öht vid matbordet, jag skulle gärna kunna göra nån utflykt i all enkelhet, men med all planering som ska till, så blir det mer än jag orkar. Det händer att bekanta tycker att det inte skulle vara särskilt mycket problem, men det är väl lite svårt att förstå hur vi har det hemma hos oss. Det här med att prata – det är rätt vanligt att han tappar första delen av en mening, om jag säger något, och det blir tröttsamt att säga nånting då. När han pratar med andra samlar han ihop sig och lyssnar till hela meningarna, men med mig tycker han väl inte att det behövs, för det är säkert ansträngande. Aldrig hade jag kunnat föreställa mig det här.

Annons