Det är klart att jag funderade på varför det kändes så konstigt i går och det kan jag förstås inte veta helt och hållet. Men kanske är det så enkelt att kroppen gav upp lite grann där. När mina äldre barn var små och vi åkte till mina föräldrar, så fick jag ofta lägga mig två timmar med migrän när vi äntligen var framme. Numer ser ju det berömda livspusslet annorlunda ut. Jag tror att det där att stå och laga mat innan jag ska åka och hämta maken och börja ett nytt varv i vår tillvaro, det gjorde något med mig. Jag kände mig bara så utmattad. Tanken finns förstås också att jag efter fyra dygns avlastning borde känna mig pigg och rask, men så enkelt är det inte. Jag har också haft fyra dagar som på något sätt speglar ett mer vanligt liv, om man nu kan säga så. Jag är fullt medveten om att många i mitt liv har olika plågor och svårigheter, som jag är förskonad från, men när jag tänker på att det faktiskt gått så många år i just vår situation, så blir jag matt och lite förvånad. Det är också så att maken är äldre och tröttare i sin sjukdom och det påverkar förstås mig också. Jag får helt enkelt försöka hantera alltihop så gott jag kan.