Det går ju lite upp och ner, livet. Just nu är det lite tungt, det känns som om livet i största allmänhet varit (och möjligen är här och nu också) en rätt märklig historia. Jag kan noga räknat inte komma ihåg något bra jag gjort, allt har försvunnit i någon sorts dimma. Och jag antar att det går över, att det bara gäller att avvakta. Och i morse tittade jag ut och såg ett sällskap unga män, som tydligen skulle åka med tåget. Jag gissar att han som hade ljusrosa trikåer och en mer starkt rosafärgad balettklänning med kort tyllkjol var festföremålet. Jag utgår från att det var en svensexa i begynnelsen. En lättnad att slippa det ändå. Och efter flera dagars prokrastinering har jag nu en långpanna med vaniljrutor på diskbänken.
Archived Entry
- Post Date :
- maj 7, 2022 at 11:14 f m
- Category :
- 1
- Do More :
- You can leave a response, or trackback from your own site.
- Kommentar
- Reblogga
-
Prenumerera
Prenumenerad
Har du redan ett WordPress.com-konto? Logga in nu.
%d
maj 7, 2022 at 5:18 e m
Är det här en utmaning? Skall jag börja? 1, 2, 3, 4…. det var de fyra första. Och största.
Flyttat hit och dit, mer eller mindre själv, både en och flera gånger. Dessutom svärmors lägenhet, ungefär samtidigt. Samt en eller annan linnejacka. Ja, jag har ju faktiskt inte varit med i alla dina år! 🥰 Samt och dessutom, men det vet du bäst själv! 💞
maj 7, 2022 at 6:55 e m
Rara du. Tack.
maj 7, 2022 at 8:29 e m
😊