som det senaste halvåret innehållit någon variant av ‘dimma’, vet jag förstås inte. Dagens är som dimma betraktad rätt svårslagen ändå. En gråvit vägg utanför fönstret. Inte piggar det upp alls, och nattens sömn har varit rätt usel också. Och i morgon ska vi starta med dessa dos-förpackade mediciner och sen ska vi till tandläkaren för nån sorts årlig kontroll också. Jag är lite grann undrande inför det här med medicinerna. Så vitt jag förstår, så får man fjorton dagar i en liten rulle. Och apotekskvinnan sa att dom får leverans varannan torsdag, så det betyder alltså att jag måste stå där trettonde januari och om vi, mot förmodan, skulle åka nånstans någon annan gång, hur gör jag då med det där? Om jag nu inte skulle vara hemma den där varannan-torsdagen? Om man har tablettburkarna själv är man ju liksom oberoende, fast alla säger ju att det här ska vara så smidigt och praktiskt. Jag undrar, jag. Sen blir det inte alls tryggare av att det också innebär medicinbyte (upphörd tillverkning av en av basmedicinerna) och att man markerat andra tider på påsarna. Jag tänker att jag anpassar det till vårt liv ändå. Vi äter frukost senare än första angivna tiden, så då kan vi skjuta andra tider framför oss. Så tänker jag. Och sen ska jag försöka få in det hos personalen på boendet också. Där blir jag trött bara jag tänker på det.