Nu ska väl det mesta vara ordnat. Jag har rentav (ha!) lyckats gå ned med alla sorterade påsar och kartonger till vår lilla återvinning. Och flamingoblomman, som jag kom på att den heter, bor nu i en större kruka, men det ser ut som om jag lyckades få den snett. Jag orkar inte börja om, all jord och allt jox som jag nu sanerat. Det får gå ändå. Så nu väntar jag bara på skymningen, när alla (?) lampor börjar stråla. Snöflingorna är nu helt vanligt regn igen.

Men det här med nya covid-varianter och avlastningen och alltihop, jag är inte så robust längre. Jag skickade ett litet grattis på namnsdagen till äldsta sondottern. Hon har ju numer egen mobil, lilla hon, och på nolltid svarade hon och tackade. Och farmor bröt ihop totalt, så pass skört är det här, jag började gråta över hur mina barn och barnbarn jag har och allt är en känslomässig resa. Typ berg-och-dalbana. Och jag avskyr verkligen berg-och-dalbanor.