det där lätta kaoset, när man står där med många bunkar runt omkring, smorda formar till fruktkakorna, fläskfilé som ska putsas, lök som ska hackas, kryddburkar som ska hållas reda på och alltihop nästan på en gång, ja då händer det att jag undrar om det där var en så bra idé egentligen. Men nu, när fruktkakorna lossnade elegant från formarna, (nästan) allt är diskat och klockan just ringde att den där middagsgrytan är klar – ja, nu känns det som en väldigt lyckad idé alltihop. En sorts metafor för livet, mitt i kaos – också ett litet, mycket milt och dessutom självförvållat kaos – kan det kännas övermäktigt, och sen kommer lättnaden.

I morgon får vi fikasällskap av en vän, som nog kan behöva lite kaffe utefter vägen och jag är väldigt glad att hon tänkte på oss som en möjlighet. Och jag har ju pepparkakor iaf. Fruktkakorna är kanske lite för lite lagrade, jag får se hur jag tänker i morgon.