Det är skönt. Vi åkte till kyrkan och jag hade med regnjacka och paraply för säkerhets skull, men behövde inte använda det. I den stora kyrkan var det ändå glest, men fyra barnfamiljer bidrog till glädjen förstås. Sen körde jag, som vi numer brukar, maken till bilen i lånerullstolen och han satte sig in i bilen och jag körde tillbaka stolen och passade på att diskutera spetsar till linneskjortan jag ska sy ihop till Äldsta. Fast jag fick tips på någon annan, som möjligen vet. Sen skulle jag försöka få säkerhetsbältet runt maken och det gick inte alls. På något märkligt sätt hade han fått in handbromsen i kavajfickan, mycket besynnerligt, så med stor möda fick jag av honom kavajen och kunde få loss den från handbromsen. Jag var lite matt efteråt. Sen köpte jag jordgubbar på hemvägen. Nu har vi ätit en god middag och jag har skurat handfatet i badrummet och speglar också. Snart ska jag tömma soppåsarna, jag kan ju inte låta Yngste tro att vi lever i misär. F ö påminde jag mig i går när maken och jag var på begravning för många år sedan och Yngste, då 14 år, var hos sin bror under tiden. Han var så entusiastisk efteråt. Äldste hade lagat så fantastiskt god mat, en HEL långpanna pommes frites och så korv stekt i SMÖR. Nästan himmelskt.