i morgon, passande på en söndag. Men det där promenerandet, som gick så bra, blev lite knepigare när jag hade suttit en stund vid datorn. Höger knä var inte alls med på det hela, när jag skulle resa mig upp. Nu har jag suttit en stund i bekväma fåtöljen med benen utsträckt och det är lite bättre. Väldigt irriterande, faktiskt. Men jag får väl acceptera att det gäller att ta det försiktigt. Men man ska aldrig ge upp, som nån sa för länge sen. Fast det gäller förstås att inte jobba mot sin stackars kropp.