är väldigt viktig för mig. Redan när jag började gå i kyrkan så var det en stor helg i livet, som väldigt ung åkte man på stora ungdomsmöten där man sov på luftmadrasser i skolsalar och vartannat år var det i domkyrkan i Västerås, imponerande och roligt på många sätt.
Och sen, under många år, kyrkan vid sjön, där vi var i dag, gudstjänst på eftermiddagen, körsång, ljus, mycket folk, tacksamhet. Och som avslutning står man utanför kyrkporten, kören sjunger, prästen läser böner för dom som vilar där och så är det alla ljusen på gravarna, vackert och tänkvärt.

Och jag tänker förstås fortfarande på den där Allhelgonahelgen för fjorton år sen, när jag åkte tåg ända till Rättvik, Sankt Davidsgården som var en viktig plats för mig för länge sen, och då – för fjorton år sen – åkte jag dit igen, förbi den blå Clas Ohlson-skylten i Insjön, likadan som alltid. Tystnaden, utsikten över Siljan, frost i gräset, kapellets skönhet, enskilt samtal, tacksamhet över något som kändes som en ny början. Jo. Inte anade jag då att tre veckor senare skulle sannerligen mitt liv ändras radikalt, maken fick sin stroke. Alldeles annorlunda blev det.