upp äppelkakan jag gjorde i går. En sort som kallas ‘den Ulfsparreska enligt Hiram’, klyftade äpplen som man breder en tjock sockerkakssmet över och så häller man kokande vatten över innan den sätts i ugnen, väldigt gott blir det. Och maken sa, iofs redan innan han såg äppelkakan, i går att han är så glad och tacksam över hur vi har det, att allt är så bra och att han tycker att jag gör det så bra för honom. Jag berättar det för att visa att han verkligen är en väldigt tålig och tålmodig och vänlig person. Det är ganska vanligt i hans situation att man samtidigt blir lite aggressiv, och det kan man förstås ofta inte alls hjälpa, det beror på frontalloberna, men ändå. Det här hör också med till bilden av hur vi har det.