får jag ändå säga. T o m potatisen var god, kokt med skal. Och kycklinggrytan med kapris var väldigt god. Och kladdkakemuffinsen till kaffet var precis vad vi behövde som avslutning. Dessutom var det lycka att slippa göra mer än att koka den där potatisen. Det är fortfarande mycket varmt och klibbigt, jag minns rentav en resa till Rom för många år sen. Det visade sig att sista kvällen skulle hela sällskapet gå på en lite stilfull restaurang och min rumskamrat suckade lite – ‘det säger dom nu, när allt man äger och har är alldeles svettigt’. Ungefär så här nu. Och jag tittar på mina överdådiga petunior, nån sorts rekordblomning hittills.

Och en sån lättnad det var att läsa att åtminstone två av dom instängda pojkarna kommit ut vid liv, hur det känns för övrigas familjer kan man bara inte föreställa sig.