var inte mina. Alls. Men ändå. Jag stod på uteplatsen och hörde ett missnöjt barnljud och kunde först inte lokalisera det, men sen hörde jag att det kom från gården mitt emot. Bra Grannen har uteplats och i kanten av den har en av hennes grannar för vana (jo, dom har pratat med B G och det är helt ok för henne) att ställa sin barnvagn där med sin sovande lilla tjej (?) och en barnvakt i. Och nu rörde sig vagnen och det lät typiskt missnöjt och jag funderade raskt på vad som kunde hänt om möjligen inte barnvakten fungerade, jag klev in i min hall och bytte skor och tog på mig jackan, för jag tänkte att jag kunde ju springa över och knacka på deras dörr, men då hade fadern kommit dit. Så det var ju bättre så, men det tog faktiskt en liten stund.

Lite senare satt maken och jag och slötittade på tv när vi hör ljudet av springande fötter ute och så öppnas vår ytterdörr, så jag reste mig upp och tänkte att det skulle ju kunna vara sondöttrarna (fast dom brukar ringa på dörren), men där stod en mycket liten pojke och såg förvånad ut och jag sa med min allra vänligaste röst att jag trodde han tagit fel dörr och han backade snabbt ut.

Annonser