– jag satt och läste, och plötsligt sa maken – ‘nu får vi väl snart åka?’. Där hade han koll. Han hade bestämt oss för att åka till en tidigare Mässa och det var jag med på, men tiden gick ändå väldigt fort där på slutet. Men vi kom i väg och vi kom hem också. Och solen sken in genom kyrkans fönster och ryggen på prästens mässhake strålade i guld och vitt, glädjen och evigheten – och efter Mässan gick vi alla (dvs inte så väldigt många, men vi som nu var där och alla osynliga änglar) fram i koret och man hjälptes åt att ta bort altarets dukar, som en påminnelse om att Herren kläddes av, och prästen läste Psaltaren 22. Och hemma hos mig finns inget ljus vid andaktsplatsen, bara krucifixet, tills jag kommer hem från påsknattens Mässa.

Och maken har bestämt att han inte går i kyrkan i morgon, han disponerar sina krafter så gott det går. Men det var en fin dag i dag och solnedgången var alldeles rosa-blå-lila.

getsem

Och så bilden som jag vrider huvudet åt vänster och tittar på nu.

Annons