Det var så strålande i går, men i dag kan man nästan ta på dimman. Regndroppar på sovrumsfönstret. Och jag sitter och samlar mig för att byta lakan. En av alla dessa sysslor, som faktiskt går rätt fort när man börjar, men som har ett initialmotstånd. Och jag undrar när jag ska lyckas sätta in alla papper i dom pärmar som faktiskt finns. Ett mål för året som kommer?

Och jag läser om andras förväntningar och förhoppningar inför 2013. Jag kan inte riktigt tänka så, förväntningar och förhoppningar har ingen stor marknad här. Jag skulle hoppas att ha mer tålamod kanske. Och jag hoppas förstås att mina nära och kära bevaras från sorg och olyckor, och om dom nu kommer – att dom får kraft att bära det som sker.
Och jag önskar tillfrisknande och sjukdomsinsikt för dom som behöver det. Och jag har ju den makabra hobbyn att läsa dödsannonser, i dag var det någon som var född samma år som jag och när jag tittade närmare – samma dag också. Och hennes nära hade satt in en vers om att hon alltid var god och glad. Jag får nog göra ett utkast till annons, så dom inte känner sig tvungna att välja nåt sånt. Fast det skulle dom kanske inte göra ändå. Yngste sa i förbigående nån dag här, att han skulle ha önskat sig att hamna nånstans mellan föräldrarnas olika sätt att hantera  tillvarons märkligheter – ‘du kan ju inte säga nej till nånting, pappa, och mamma – ja, det finns ju nästan inte nån som kan säga nej så effektivt på gränsen till otrevligt som du’. Ja ha, ‘på gränsen till’. Där ser man.