beskriver han bra, Leif GW. Möjligen är vi rätt många som har åtminstone någon sorts egen relation till fenomenet. Lyckligtvis inte i samma omfattning, kanske, och vi handskas lite olika med det. Varken mat eller alkohol i den omfattningen är min grej. Lyckligtvis där också.
Och min lilla mamma var inte en blåkopia på hans. Men lite tendenser åt det hållet hade hon nog. Inte stoppade hon i sig dessa mängder medicin, men enterovioform knaprade hon flitigt och till slut hann väl den konsumtionen i fatt henne. Och visst ville hon styra med subtila medel. En del kände jag igen, allt för klart. Men det var inga problem med pappas begravning. Alltid något.
Fast den kvinna som lyckades vara min svägerska bortåt fyra månader och som alltså hade lagen på sin sida, lät kremera min bror och strö hans aska i minneslund. Jag bad henne att få gravsätta honom, kremerad eller inte, i mina föräldrars grav, men det gick hon inte med på. Vi träffades aldrig och varför hon inte kunde gå med på det övergår faktiskt mitt förstånd. En del måste utöva makt på de mest besynnerliga områden.
februari 28, 2012 at 9:42 e m
Jag tycker att Leif G W:s bok var intressant och jag också funderade på en del kring min egen uppväxt och min relation till mina föräldrar. Inte för att jag på något sätt hade det som han men ändå att faktiskt fundera på hur andra människor ibland styr en utan att man riktigt förstår det.
februari 28, 2012 at 10:23 e m
Visst lyckades han, det tyckte jag! Just det här att man funderar…
februari 28, 2012 at 10:20 e m
Märklig svägerska! Funderar på att skaffa Leif G:s bok, verkar intressant.
februari 28, 2012 at 10:23 e m
Märklig var nog bara förnamnet.
Du kan få låna den…
februari 29, 2012 at 6:20 e m
Hoppas att mina anhöriga kan komma överens när den dagen kommer. För mig spelar det ingen som helst roll hur det gör med grav eller inte men man önskar inte att de ska bli osams.
februari 29, 2012 at 6:50 e m
Fast om man önskar nånting kan man gärna säga det, tror jag. Det kan dämpa känslorna lite. Det finns få tillfällen som kan bli så konfliktfyllda, när allt ställs på sin spets. ‘Du fick alltid mer dricka än jag’ – typ så.