– riktiga, såna med frimärke på. Förr i tiden fanns det tre eller kanske fem personen som jag ganska regelbundet växlade brev med. Numer trycker jag på gilla-knappen på FB, lite torftigare faktiskt, eller också skriver jag ett par ord där i all hast. Ett mail skickas också snabbt och enkelt och helst ska man få svar snabbt och enkelt också. Det kan betyda att man får ett väldigt argt svar, ett svar som hade mått betydligt bättre av att kylas ner av handens långsamma rörelse över pappret, men det kan också vara okomplicerat roligt att få en reaktion. Blandat alltså, som det mesta i livet. Det är inte tekniken det är fel på, det beror bara på hur vi använder den. Förstås.
Och jag sitter och funderar över tre mail jag skulle skriva och skicka, ett till någon som jag inte alls är ense med, ett till någon som jag inte haft kontakt med på länge, någon som jag saknar i mitt liv där det är svårt eftersom jag vet att vår tillit är lite skadad – någon har ljugit om mig inför min vän, som tyckte det var enklast att tro på lögnen, men jag vill ha en förtroendefull relation igen och så det sista där jag i all rimlighets namn ska rulla mig lite stilla i stoftet för att jag inte gjort det som skulle gjorts, men jag är å andra sidan beredd att göra annat nu. Dessa tre – eller blir det kanske bara två – kräver en del eftertanke innan ‘skicka’ trycks ner.