Jag skulle önska att jag kunde hjälpa mina döttrar lite. Nån gång barnvakt, lite extra tid så. Men jag tar hand om deras far. Tvåan berättade att hennes hundpromenadkompis häromdagen hade tagit med pojkarna hem och bjudit dom på kvällsmat och hon hade sagt – ‘om du och maken vill gå ut och äta eller så, tar jag gärna hand om pojkarna, dom är så härliga’ – och jag blir så glad över att dom får en extramormor på det sättet (farmorn är död).
Fast Äldsta hade haft sin svärmor (min äldsta väninna) och svärfar på fika häromdagen, och då hade hon sagt – ‘inget är hembakat??’ – och det var det inte. Uppriktigt, det hade jag aldrig sagt till svärdottern. Aldrig.