ha vanor, talar man om här. Hjärnan slipper en hel del stress när man kopplar över på vanor, och vanor kan man lära sig på 16 försök tydligen. Hur är det då att inte kunna lära sig vanor? Hur fungerar ens stress då? Det funderar jag över. Det är synapserna som ser till att det fungerar. – Men om ens synapser inte vill? Och hjärnans plasticitet talr man om. Det brukade min döde läkarvän också trösta mig med. Fast den fungerar inte så bra hemma hos oss.
Det är förstås inte underligt att maken behöver vila, han är trött i huvudet. Han kan ju inte gå automatiskt, han måste tänka varje steg hur man gör. Eller sätta sig.
Och så är det ju dessa listor på badrumsvanor som jag har satt upp till höger om toaletten i badrummen. Jag ser att han sitter och läser på dom (när han kommer ihåg att titta på dom). Och han har sett dom i badrummen här kanske 500 gånger, men vanor har det inte blivit. Det måste vara fruktansvärt arbetsamt att vara tvungen att lägga aktivt jobb på detta. Det är jobbigt att titta på också. Men det är intressant att läsa om hur det fungerar för de flesta av oss. Att då ha ett så kraftigt undantag bredvid sig är tankeväckande och lite förfärligt också. Det bräckliga livet.
I början trodde jag att det skulle ‘gå tillbaka’, men för honom gjorde det inte det. Nä.