Väldigt mycket dessutom. Men jag behöver ju inte gå ut. Och vi var bara uppe vid sex i morse, det är ett mirakel, när det händer. Jag känner mig rätt utsövd nu, men jag vet ju att om det blir en natt med fyra gånger uppe, så är jag rätt trött igen, men i dag är i dag. Till all lycka hade jag köttfärssås i frysen, det var också bra. Det är iofs knepigt att duscha maken på kvällen där efter avlastning, men det är ändå bättre än att vänta till lördag förmiddag, varje dag en ny kunskap. Jag är oändligt tacksam att Äldsta hörde av sig, de var lyckligen framme långt västerut och skulle gå ut och jaga reda på frukost. Maken och jag har förstås ägnat vår tid åt Trooping the Colour, denna märkliga sedvänja, men det är ett fascinerande skådespel, i sht när de olika musikkårerna traskar runt och byter plats på de mest komplicerade vis. Vi undrar hur många gånger de krockar innan de får det rätt. Makens enkla högvakt för länge sen var inte lika krävande, inte ens när Yngste gick, fast då var det å andra sidan snö och kallt. De härdade engelska kommentatorerna konstaterade bara att det typisk brittisk sommar där.