i dag, dvs först gick jag till Systemet och köpte konjak. För att ingen ska bli orolig över mina vanor – när karantänen bröt ut hade jag knappt en halvflaska konjak hemma och den har gått åt till diverse såser, något finns kvar dock. Men nu tänkte jag att ingen vet om vi drabbas av mer karantän (trots vaccinationen), så nu är jag beredd att göra goda såser länge än. Sen gick jag in på Apoteket för att köpa engångsmasker och dito handskar. Om jag nu ev ska ta tåget nästa vecka (i så fall bokad biljett i första klass, tänker jag), så vill jag vara beredd på det också. Det är klart att jag blev en aning stressad över kunden, som handlade när jag ställde mig i kön (som bestod av en man och mig), för hon bara pratade och pratade och pratade med kvinnan bakom disken. Och jag som bara ville få komma ut.
Natten blev inte helt vilsam heller, och det berodde inte på oss. Det skulle blåsas sand utanför huset på den stora planen. Jag försökte tänka att det var så mycket värre för den stackars mannen (?) som gick där, jag somnade väl nån gång efter ett, tror jag, men samtidigt tänkte jag att den inte obetydliga del personer, som i olika sammanhang döms till samhällstjänst, kunde ju få var sin kvast och göra detta tystare. På dagtid. Under övervakning.
Men jag lyckades i går kväll få den där nya klockan att lysa i taket, den var lättare att ställa in än den där komplicerade vi har vid sängen här hemma, så det var väl bra.

på dagen. Och maken är duschad och tvätten snurrar. Limpor jäser och frid och fröjd råder. En mindre incident var förstås när jag skulle ta fram havregrynen för att väga upp lite grann till limporna och jag lyckades skära mig i pekfingret på kanten på havregrynspåsen, alldeles osannolikt fånigt och oväntat. Men det kom bara ett par droppar blod och nu ser det rätt oskadat ut, dessa olyckor i köksarbetet.

Sen hade jag läst en lokal nyhet, och utgick från att det var i lokaltidningen, och sen kunde jag inte hitta artikeln, som maken gärna ville läsa. Jag bläddrade förtvivlat och började undra om jag verkligen inbillat mig alltihop, men det var ett resultat av mediabruset. Jag hade läst artikeln i mobilen på svt:s lokalsida. Så jag kunde leta upp den och visa maken, så han kunde också få konstatera hur dumma folk kan vara. Helt eniga där.

Mitt odlande är ju väldigt begränsat, men nu sitter jag och funderar på om jag ska plantera om den vackra helleborusen (eller vad det kan tänkas heta), som maken fick i gåva på sin födelsedag, i en lite större kruka och låta den bo utomhus. Den har blommat väldigt rikligt på den inglasade balkongen i drygt ett halvår, och jag skulle gärna låta den leva vidare. En gång köpte jag själv två stycken och planterade i krukorna ute, men dom dog inom två veckor. Ett dyrt experiment.

event avklarat, eller vad man nu ska kalla hämtandet av varor. Butiksmannen kommer ut med vagnen med kassar (han har mask) och så tar jag den och lastar in i bakluckan. Det är väl bra att dom lastar kassarna helt fyllda, men det blir tungt. Jag kör intill porten här och lastar in innan jag åker runt kvarteret och parkerar bilen. Jag har förstås försökt tänka lite framåt, vi vet ju verkligen inte om vi kan åka till Äldste på julafton, så jag har nu lite rödkål och senapssill hemma. Och lite godis. Jag kommer inte att koka kola i år, det är så svårt att hälla smeten ur kastrullen, när ingen kan hjälpa till att skrapa ur smeten. Vi klarar oss ändå. Fast när jag för ett par veckor sen var inne på Willys sent på kvällen, så var det nästan lite konstigt att se en vagn med julgodis, en massa choklad och fazers gröna kulor och allt möjligt. Det ser man ju inte när man näthandlar. Det blir inga spontanköp förstås.

med saker att göra, blev gjord i dag. Maken vaknade vid halv sex och när jag hade krupit under täcket igen tänkte jag att kanske vore det bäst att swisha till äldsta barnbarnet så att han fick sin present när han vaknade s a s. Och sen hade jag skickat vykort, en rund pizza var motivet, och han tyckte det var roligt ändå. Vi har annars varit med alla hans födelsedagar. På torsdag ska Tvåan f ö få besök av en arbetsterapeut, hoppas det ger henne lite feedback och nya möjligheter. Hon känner sig förstås väldigt begränsad.

Men apropå listor, det här med handlandet – det blev ingen apelsinjuice den här veckan heller, så märkligt. Det är tredje veckan dom inte har och på Willys fanns det mängder förra veckan, så det är tydligen inte så att apelsinerna har tagit slut. Sen hade jag inte skrivit upp makens skjortor på listan, för det är ju rutin, men nog upptäckte jag här på kvällen att jag glömt. Ah ja, dom hinner torka under natten. Nästa veckas handlingslista, som jag skickar i väg i morgon, har redan grejor till ev Jullunch, typ senapssill och rödkål. Jag vill inte riskera att det tar slut.

och det blir vackra droppar på fönstren på den inglasade, om man nu ska försöka vara positiv. Och jag har betalat räkningar och köpt fyra tallrikar med guldkant. Trivs vi med dom skickar jag efter fyra till. Fast jag blir lite irriterad på alla dessa enkäter som dyker upp när man handlar. ‘Hur upplevde du betalningen?’ – ja, vad tror ni, jag betalar och sen är det inte mer med det, det är inte precis så att jag skrattar hela tiden. Min bilfirma skickar ut enkäter, så fort man varit i närheten av verkstaden och slutfrågan är alltid – ‘hur sannolikt är det att du skulle välja Renault igen?’, och jag svarar alltid, så vänligt jag förmår – ja, men tanke på att det här är den tredje Renault jag äger, så är det väl rätt tydligt att jag är nöjd?

F ö åt vi rotmos i dag och det var länge sen, så pass länge sen att jag tydligen rensat ut mosstöten i någon flytt. Men det blev mos ändå.

är väl det musikaliska temat här i dag. Det lär vara drygt tre timmar, men jag gissar att maken kanske ger upp tillfälligt innan dess. Han funderade på om det kanske stör grannarna, men jag tror inte det. Volymen är något lägre än om han själv hade suttit med remonten, om man säger så.

Och om nu apotea är lite tröga, så får jag väl säga att skjortaffären var desto raskare den här gången. Jag skickade efter två nya skjortor till maken i tisdags kväll och nu ligger dom här redan. Jag gick till utlämningsstället och höll avstånd och hade handskar och har tvättat händerna sen också. Delvis beroende på medicineringen, delvis på hans orörlighet, så behöver maken ny storlek på skjortor, jag tycker det är rimligt att dom ska gå att knäppa och vara bekväma. Man får anpassa sig.

Och så väntar jag förstås för att se hur veckouppdateringen av smittläget här ser ut, men den brukar läggas ut vid fem, tror jag. I går kväll ringde Äldste, för han förstår förstås att jag är bekymrad för hans skull. Det var något bättre, men feber har kommit och gått, men på morgonen där i går hade han iaf varit ute på promenad med hunden. Jag kan bara hoppas. Fast det här höstlovet hade dom tänkt sig att göra ett ryck med det kvarvarande renoverandet. Det blir inte som man tänker, förstås.

i dag. Jag sov i natt, dvs jag var förstås med maken till badrummet vid halv fyra, men jag sov både före och efter. Men en påminnelse om hur skört det är, vårt liv här. I yngre dagar kunde jag vara vaken då och då, en natt hit eller dit spelade inte så kolossalt stor roll, men numer är det annorlunda. Men jag klev upp i morse, nästan skuttade upp, och gjorde i ordning mig och frukosten. Jag kom till och med ihåg att koka äggen innan jag läste laudes, så det blir torsk med äggsås om en stund. Rena lakan blev det också.

Äldsta hade ringt när jag duschade maken, men jag har ljudet avstängt då, så vi pratade lite sen. Och ute regnar det lite stilla. Vi fick dessutom i går ett sms om att makens nya sandaler ska hämtas nästa torsdag 15.15. Bra tid för oss, även om det är ett elände att ta sig dit. Det finns två handikapplatser i närheten av ingången, men dom är oftast upptagna, så jag får släppa av maken och bege mig iväg och leta upp en plats någon annanstans och komma ihåg parkeringsskivan och så springa tillbaka till ingången, där maken står. Det gäller att ställa honom någonstans där ingen vare sig går på honom eller kör på honom, serviceresor och taxibilar är rätt allmänt förekommande. Fast när vi ska hem nästa gång, så går jag in och snor en stol på apoteket bredvid dörren, så att han kan sitta och vänta på mig. Planering, planering.

för kosläpp, gissar jag. Alltså, strålande sol och lite varmare än i går iaf. Och jag ska rensa Yngstes skrivbordsyta och så ska jag gå och se om kondis har öppet. Nån liten extragrej till ett ev fika i eftermiddag, även om det då har ätits kanelbullar.

Det borde dammsugas i sovrummet, men det är möjligt att det inte blir av. Alla detaljer har en tendens att stapla sig på varann. Och jag har väl inte med det att göra, men jag funderar ändå på vad Yngste ska göra med alla dessa spel och grejor, som han samlat på sig genom åren, en smärre förmögenhet. Men jag tror han hade roligt under tiden. Det påminner om en sån där skämtbit jag såg häromdan, förmodligen på fb, om kvinnan som klagar på att hennes karl dricker öl, och hon räknar energiskt ut hur mycket pengar han lagt på det dom senaste 20 (eller 30) åren och säger förintande att han kunnat köpa ett flygplan för denna summa. Han frågar förstås om hon dricker öl. – Nej, verkligen inte! – Nähä, och var är ditt flygplan?

på våfflor i dag, men jag låter bli ändå. Maken har bestämt oss för att äta våfflor vid kyrkkaffet i morgon, så det får väl räcka. Vi sov ovanligt länge i morse (maken var uppe vid sex, men sen somnade vi om), och det är väl bra med tanke på att en timme försvinner i natt.

Jag undrar f ö om bilens klocka numer är så avancerad att den ställer om sig själv, det lär visa sig. Annars har jag tänkt titta på Skavlan, eller ‘Skravlan’ som svärmor säger, jag såg bara dom allra sista minuterna när Emma Tompson öste vrede över anti-ageingkrämer. Det går an för henne iofs, jag undrade över hur länge hon suttit i sminket före programmet, men det var väl bra att hon lyfte frågan (ha!) säger jag som inte har minsta kläm på dessa krämer, jag kör solskyddsfaktor 40, det är allt. Och jag tyckte mig märka att den yngre kvinnan där (nej, jag vet inte vad hon heter) såg lätt förvånad ut över att bli tillropad av Emma, jag gissar helt brutalt att hon inte kände sig som målgrupp, för hon tänker förstås aldrig bli gammal och rynkig. Många unga vackra tror att det är ett val.

att jag sover lagom mycket på morgonen, jag vill inte bli liggande till nio, men fem i morse var lite för tidigt. I synnerhet om man tänker på helgens hundra mil i bil och att sömnen inte var så helt lyckad under helgen. Jag har lärt mig att inte hetsa upp mig om jag sover lite sämre, men nån gång måste tröttheten slå till. Och i lördags morse vaknade maken vid fem, jag somnade inte efter det, sen gick den lilla fönsterljusstaken alldeles bredvid mig på vid sex, jag had självklart inte kollat timern, och klockan sju började man ringa i lilla kapellets klocka utanför vår dörr. Vi skulle ha aktiviter där efter frukost, men andra hade andra behov, så klockan lät. Och natten lördag/söndag var obetydligt bättre, så jag skulle verkligen vilja ha en god natts sömn.

Och i morgon ska vi gratulera lilla minsta, tre år. Snuttan. Och hennes äldre syster har nyss tappat sin första tand. Och jo, jag gratulerar svärdottern också, hon fyller dagen efter.

Och det hände, när vi var borta, förstås att en eller annan sade att maken verkade ju så pigg. Mmmm. Jag kan förstås vad dom menar. Samtidigt är det inte precis så att jag annonserar på, när han blir förvirrad av att han inte alls kommer ihåg vad som är nästa programpunkt, eller när han blandar ihop nånting, när rutinerna blir förvirrade. Jag cirklar runt omkring och ser efter förmåga till att det ordnar sig. Och självklart är jag glad när människor sätter sig bredvid honom och pratar om både detaljer och väsentligheter, jag hörde i förbigående att han diskuterade lidandets problem på ett principiellt plan, med egen erfarenhet i botten s a s, och jag drog mig tillbaka och lät samtalet vara hans och vännens. Men att han är rätt bräcklig syns kanske inte alltid.