är ett problem. Ett möjligen mindre problem, men ändå. I alla mina olika bostäder har det funnits toaletter och alla har haft sittringar. Alla dessa ringar har haft en sak gemensamt, dom har varit tillverkade av nån sorts blank plast, som man lätt har kunnat fräscha upp med jämna mellanrum. Främst tänker jag på undersidan, det händer att olika kroppsvätskor stänker upp liksom, och då har man med ett raskt tag med valfritt diskmedel kunnat torka av och allt har sett nästan oanvänt ut igen. Men numer har vi ju en sån där förhöjande toasits med armstöd bevars. Och den är tillverkad av en helt annan sorts plast. Det verkar som om tanken är att det liksom ska vara lite mjukare, vackert tänkt, med plasteländet fullkomligt suger åt sig färgämnen. Och jag kan berätta att både urin och avföring (ursäkta äckelmomentet) innehåller färgämnen. Jag skurar undersidan av denna sittring varenda kväll och har så gjort sen vi fick den. Vi fick en ny när vi bytte lägenhet, för dom två tidigare var lite ostadiga, och min ambition var att hålla den i snövitt skick. Det har väl inte helt lyckats och jag fattar inte att man inte gör nån sorts test innan man släpper ut varor i världen. Nu har jag klagat, så nu ska jag gå och skura igen.

Och när jag var uppe vid fyra var det praktiskt taget snöstorm utanför fönstret, men till frukosten var snön i princip borta igen.

blev det förstås också, en liten helt vanlig slummer där i fåtöljen, men innan hann jag ändå ringa två samtal till vänner. Det är bra att prata lite ibland, och jag kommer då och då ihåg att man faktiskt kan och ska uttrycka uppskattning. Väldigt många gör fina saker och behöver höra att någon ser det också. Det är inte så svårt faktiskt, och alla vinner. Det kommer en dag när det är för sent, och det behöver man inte vara särskilt morbid utan bara realist för att inse.

Men just nu tänker jag att jag inte ska skjuta upp utan satsa på att damma i badrummet. Jag tycker det är rent osannolikt att just badrummet blir så väldigt dammigt, men hos oss är det åtminstone så. OK, jag skulle kunna damma oftare, kanske.

Och nyss hörde jag en mycket ung röst på nyheterna på tv, som pratade om modeindustrin, att alla borde konsumera mindre. Det är säkert sant, men jag kan förmodligen hitta rätt mycket i min garderob som jag använder och som är äldre (nästan iaf) än kvinnan som hade synpunkter. Det hindrar inte att jag skulle behöva minst ett par nya långbyxor, men jag vill kunna prova just långbyxor, så det får bli senare.

alla dessa små ärenden i dag. Jag startade med att köpa julfrimärken och såna där blå påsar man kan skicka saker i. Sen var det en dryg halvtimmes resa till skinkan. Jag hade ett mobilnummer att ringa när jag kom till parkeringen och så kom en vänlig kvinna ut med skinkan och en betalmaskin, så det gick bra. Sen begav jag mig hemåt och dimman tätnade förstås. Och jag tittade in till kemtvätten, där det var så fridsamt när jag lämnade in dukarna. Nu var det ett antal damer från barnomsorgen, som tydligen skulle ha handskar och diverse grejor och det blev en lång diskussion om rabatter och momsredovisning och inte var dom särskilt inne på det här med avstånd heller. Nå ja, jag kan bara hoppas att det inte betydde smitta för min del.

Och nu har jag lagt skinkan till vila med lite salt och socker och jag har kokat lagen den ska läggas i i morgon. Jag har dessutom skurit av en bit skinka som ska bli tillagad i lergryta i morgon. Det blev svartvinbärsmarmelad här på eftermiddagen, när jag kom hem från bilresan.

Snart är det natt igen, och jag hoppas det går lika bra för maken som det gjort nu i nästan en månad. I går kväll när jag skulle lägga mig var det lite speciellt. Maken pratade inte i sömnen, han sjöng nånting, oklart vad, men lite komiskt ändå.

väldigt nöjd med glasögonen. Jag hade funderat på om jag skulle försöka vänta till nästa vecka, när jag hoppas att mina reservglasögon kommer, men nu är jag väldigt nöjd att jag gick dit i dag.

Sen gick jag försiktigt och hämtade paketet med dom fyra nya tallrikarna, så nu har jag åtta. Fast jag var ju tvungen att möblera om i porslinsskåpen för att få plats med dom nya och då tyckte jag lite vagt att det blev lite högt att lyfta dom. Och nu efter ett par dagar, så har genidraget att faktiskt flytta hyllan neråt dykt upp, det finns utrymme för det.

Och i kväll ska jag vara försiktig med vad jag tittar på innan jag lägger mig. Jag blir lätt väldigt engagerad och svåra saker dyker upp i nattens drömmar på det mest komplicerade vis. Det undermedvetna trasslar till det, så jag ska tänka mig för.

slutade lite snopet. Jag somnade där jag satt, det brukar jag inte göra på förmiddagen. En halvkvalificerad gissning är att det fortfarande är natten med elavbrottet som spökar, för jag sov hyfsat natten som gick, bara uppe två gånger och inga problem. Och själva elavbrottet var väl inte så dramatiskt, men jag är förstås fortfarande skadad av stormen Gudrun, fast det var så länge sen. Och nu skickar man påminnelse om att man stänger ner en halvtimme i morgon kväll.

Maken sitter förstås med musik här efter maten, just nu cembalomusik av Couperin. När jag var ung och rask hade lokaltidningarna alltid referat av begravningar, och som jag minns det var den vanligaste musiken Largo av Händel och Kyrie av Couperin, avdelningen onödig kunskap.

Vi åt en fisksoppa, som jag inte lagat förut, och jag hade förhoppningar om den. Och jo då, rätt gott blev det, fänkål, morot, vitlök, salladslök, vitt vin, buljong och timjan. Och så fisk förstås, lax och torsk.

tänker efter hela tiden, så kan det hända att man får saker gjorda. I går hade jag egentligen planerat att baka vaniljrutor, makens och min favorit till kaffet efter maten, men orken tog slut i går. Sen tänkte jag att det går nog lika bra att baka på lördag eftermiddag, i dag tog vi pepparkakor till kaffet. Men innan jag hann hejda mig, så plockade jag fram alla grejorna och nu är jag glad att långpannan står i ugnen. Och handdukarna ligger i mangeln. Och allt är diskat också.

Nyss, när jag stod ute, så såg jag säsongens första domherre. Dom brukar vara förtjusta i träden på granngården, så vackert.

precis när jag började tappa boken jag satt med, så dök svärdottern upp utanför dörren. Jag hade bett henne, men det var osäkert vilken dag hon skulle hinna, för det var att nytt paket som skulle hämtas. Nu hade hon ett eget paket, så det var inte alldeles ur vägen för henne. Fast mitt paket var jättelikt, väldigt lätt men hur stort som helst. Det var en liten torkställning, som man kan hänga på en dörr, ett av alla dessa exempel på att jag vill ha marginaler i alla lägen. Så nu känner jag mig beredd på det mesta vad gäller tvätt också. Och maken fick ta en av sina nya skjortor i dag och den var väldigt bra. Så skönt för honom att ha något rymligt och snyggt.

Sen svängde den änglalika svärdottern förbi med en påse salladslök också, vi hade pratat om det häromsistens, för det finns inte med på e-handelslistan, konstigt nog, för det finns jättemycket i affären. Rara hon. Jag ska skriva ett mail och fråga maxi varför inte.

Och Äldsta beställde en massa meter gardintyg från en engelsk firma i måndags, och i dag kom paketet på förmiddagen. Helt enormt så snabbt. Och hon skickade bilder, det blir jättebra, en variant av Morris Golden Lily.

är kanske inte det som omedelbart faller i tanken, men det regnar bara stillsamt, men rätt mörkt är det förstås. Som vanligt hade jag gärna sovit en halvtimme till, men jag kom ihåg att det skulle sättas deg till dom långsamtjäsande limporna i dag. Jag bakar ju ungefär var fjortonde dag, i måndags grahamslimpor och i dag den här sorten, och sen är det bara att ta fram ur frysen. Jag undrar f ö vart all den där jästen, som försvann i våras, tog vägen. Mjölet står väl kvar hemma i folks skåp, antar jag.

Sen funderar jag på om jag borde städa, men jag har nog bestämt mig för att skjuta upp det lite, sånt där som att damma fönsterbänkar och så. Nog är det lite mer motiverande om man ser vad man gör och här i skymningen (klockan elva på fm) är det inte självklart. Nej, en annan dag blir det.

– fast lite förvånande. Det hade kommit två paket när jag var borta, avisering i mobilen förstås. Det ena skulle hämtas i tobaksaffären ett kvarter bort, det var sängtopparna jag beställt, det var helt klart. Det andra paketet skulle hämtas på maxi och det hade jag verkligen ingen aning om vad det kunde vara. Men jag cyklade dit och fick naturligtvis inte ut det, för det var till maken. Ja ja, jag cyklade hem igen och hämtade makens id-kort och trampade tillbaka och minsann! – det var ett par nya sandaler, dom där som det skulle vara så omöjligt att få utan ett nytt besök, men tydligen tog någon sig samman, så nu har han ett par fina igen. Och jag fick lite extra motion och det började inte ens regna under tiden.

Och resan hem gick bra. Dvs när jag hade knappt en timme kvar, så blev det nästan stopp i trafiken. Vi kröp fram i kö och plötsligt kom det en polisbil med blåljus och stannade lite längre fram. På andra körbanan var det en olycka, husbil och vanlig bil som kolliderat på enkelfältet. Där var det totalstopp förstås och en stillastående kö på flera kilometer. Men vårt körfält kom snabbt igång igen, så jag blev bara tio minuter senare än jag tänkt.

Och någon hade helt glömt att ge maken medicin inför natten på onsdagen. Jag anmälde omedelbart och man skulle skriva en avvikelserapport. Jag uttryckte min oro och irritation, så vänligt men bestämt som jag kunde.

– inte bara tv:n då, utan mig själv. Nu har jag tvättat håret och klippt naglarna och plockat fram kläderna maken och jag ska ha med oss åt var sitt håll. Och jag försöker tänka att i morgon har jag gott om tid, och att jag sen har flera dagar att bara andas ut. Jag märker att jag lätt glömmer vad jag ska göra härnäst, och det känns jobbigt. Jag vill ha kontroll. Förstås.

Jag kom ihåg att dra upp golvklockan i går iaf. Och packningen är ju en rutin, hoppas jag. Och det finns en alldeles ny bok till maken och dessutom tidningen TÅG, som så händigt kom i slutet av förra veckan, så den lade jag undan då.

Egentligen hade jag tänkt hinna tvätta mina sidenlakan innan den här gången borta, men av kända skäl – tvättmaskinshaveriet – så blev det inte så. Ja ja, det får gå ändå.