När jag vaknade vid fem

hörde jag ett märkligt ljud, det lät som om nånting droppade och jag satte mig upp i sängen för att lokalisera. Det visade sig vara maken som andades ut på ett originellt sätt, så det var bara att försöka somna om igen. Och det gjorde jag och drömde att vi hade en gäst som inte ville sova hos oss, utan som skulle sova i Karesuando. Vi bor inte precis nästgårds med K, så det var lite knepigt när vi skulle äta på dagarna. Och sen blev han kidnappad av japaner där. Jag har verkligen inget emot japaner, så det var väl tur att jag vaknade så småningom.

Och det är väldigt praktiskt att handla vid åtta. Sen är det förstås så att man alltid har motvind när man cyklar.

Och annars så ska jag äntligen ta tag i marmeladkoket, svarta vinbär. Doften är underbar och jag har tagit på mig en svart t-shirt, för det stänker alltid nånstans.

 

Inte så svettigt ute

– än. Men solen skiner. Och jag somnade om när klockan ringde, en extra halvtimme blev det. När jag kom ut på torget var det dansbandmusik – och sång – och kaffe, för dom pigga som startat vid sju, när affärerna öppnat just den här fredagen. Så när jag handlat dök jag in i den lilla klädaffären och köpte en vit och en mörkröd t-shirt med 25% rabatt.

Och nyss tog jag en promenad i solskenet till svärmor, som dock inte var hemma – hennes telefon var förstås ur trafik – och hängde upp lampan i köket och kollade så den fungerade. Sen letade jag en lång stund efter en lapp att skriva ett litet meddelande på, så hon förstår vad jag gjort.

Grannarna bredvid packar krukväxter i kartonger nu, och det brukar väl tyda på att man är rätt långt framme i processen. Och det kom en okänd snygg blond kvinna förbi vårt köksfönster med två döttrar, den ena ca nio år och den andra tonåring, med en tonårings stressade uttryck över livets pinsamhet över hela ansiktet. Möjligen dom nya grannarna.

 

Nu är det väl vår?

Kan man hoppas. Jag beställa nya sommardäck i a f i dag. En sån där jättekul utgift, och så ska man välja olika alternativ också. Vad vet jag om däckkvalitéer? Inte nånting alls. Så jag tog en sort dom hade hemma. Häromveckan lyckades jag dessutom tappa en av vinternavkapslarna.
Men annars är det en bra fredag. Jag går fortfarande runt och är nöjd med att svärmor får en bra födelsedag, 14 maj är det tänkt att vi ska fira. Lilla rara hon, som var lite blek sen den senaste förkylningen, och som insåg att hon inte riktigt kunde ta tag i det hela. Lovad vare massösen, som tipsade om cateringen. Och att vi fick tag på en enkel och bra lokal, gångavstånd från svärmor. Livet leker. Fast nu måste jag ta tag i den egna disken och de egna sorterade soporna. Och hoppas att ingen slängt en madrass i gemensamma containern den här veckan.

 

Nästan njutning

Att handla alltså. Dvs själva handlandet är väldigt effektivt, listan skrivs kontinuerligt hemma och följs nästan slaviskt. Men inramningen var bra i dag. Varm ljus kväll, möjligen lite tryckande, ordentlig promenad.
Framme i affären, lite folk, allt utom Lady Greytét fanns. Och en liter svenska jordgubbar.
Ingen liten gräsklippare som kilade runt själv den här gången, i stället på en annan tomt en man med ordning i blick. Han tuktade gräsmattan, dom två uteplatserna var i perfekt ordning med krukor och snygga möbler – och granntomten är den mest vanskötta i hela samhället, jag lovar. Det växer små tallar på uppfarten till garaget, ägaren måste varit sjuk flera år eller död och att släktingarna inte kommer överens.
Längre bort – en absolut ljuvlig upplevelse – doftkaprifol – underbart. Fär några år sen passerade jag där, ett då nyuppfört staket. Ägaren till det (och till huset där vi bor) stod tankfullt och tittade. ‘Fint det blivit’ sa jag. ‘Men jag har sagt till om doftkaprifol’, sa hon med en antydan till rynka mellan ögonbrynen, för det var nåt helt annat då. Det syntes att hon tänkte inte ge sig på den punkten. Tack för det i dag!