Ingen morgonpromenad. När klockan ringde stängde jag av den och fortsatte sova en halvtimme, det gick bara inte. Sömnen hade trasslat innan. När maken gick till badrummet stod skyffeln och sopborsten där med en postitlapp från Yngste. Han hade kraschat ett glas i handfatet (som tack och lov var oskadat) och sopat upp alla bitarna, men han trodde att det finns en del kvar i vattenlåset, och jag blev trött vid blotta tanken och så hade jag mer ont i vänsterfoten än vanligt, så det var svårt att somna om där och då.

Nu är vi påklädda och har ätit frukost, så jag måste väl ta mig an vattenlåset. Säkert inga problem, men det oväntade är inte alltid positivt. Som bekant.

– nu åker vi alldeles snart. Lite senare än jag hoppats, men ändå. Och vi måste åka om svärmor, för vi måste ta med en tidning och en toscakaka. Det går en fora, som maken säger, lätt resignerat.

Och jag tar ingen dator med mig. Återkommer måndag kväll troligen.

Kallt förstås. Trött förstås. Ny symaskin, efter många turer hit och tillbaka. I dag fanns den kunniga kvinnan i affären, jag ringde innan. Fast när jag kommer innanför dörren säger den ganska unga person som också jobbar där – ‘var det du som skulle komma? Jag trodde det var någon mycket yngre’ och så fortsatte hon tjata på det temat. Och sen visade sig att dom har avtal med en firma i en större stad, så det är kontant betalning som gäller. Ut i kylan igen då till uttagsautomat, som inte råkar ligga alldeles bredvid. När jag ändå gick förbi KappAhl och Lindex dök jag in (varmare där också) men att se det bleka trötta ansiktet i speglarna där, var inte precis uppiggande och med tjatet ovan ringande i öronen så.
Fast jag har inga celluliter. Men det syns ju inte. Det värsta som kan drabba kvinnor om jag fattat reklamen rätt. Men det finns det som är värre, jag lovar.
Nu har jag en komplicerad symaskin med en avancerad påträdningsmekanism som det väl kommer att ta fem år att lära sig = garantitiden.

En dag mitt i veckan. En bra dag. Solen skiner och gjorde så redan i morse. Att sitta ute en stund i solskenet när maken rakar sig är alldeles underbart.
Och när jag gick hem från jobbet fanns det staplar med banankartonger på uteplatsen hos grannarna snett ner, dom som har en hund som skäller rätt mycket, och som sitter ute och har partaj och gälla röster, äntligen – säger jag. Och hoppas att kommande grannar blir tystare. Så det är hittills en ganska bra dag.