när morgonen kommer. I morse gick jag upp lite tidigare än vanligt, jag visste ju att maken varit två gånger i badrummet, så jag kunde kosta på mig att känna mig lite avslappnad. Jag har övergått till att ha väckning strax före fyra och sen hoppas jag på att somna om. För det mesta gör jag det. Det var väldigt fuktdisigt där i morse, men nu har solen jagat bort dimmorna. Jag ska alldeles snart ta mitt kuvert med timuppgifter till kommunen och gå ut i solskenet, blekt och rätt kallt, men solsken ändå. Jag borde ta tag i nåt litet projekt, inte låta mig totalt förslappas. Det är alltid en avvägning, vad är förslappning och vad är berättigad och nödvändig vila? Jag har svårt att dra gränsen. Men eftersom jag vet att jag har tagit fram den frysta spenaten och dom likaså frysta prinskorvarna, så har jag ändå koll på maten. Jag ska göra cannelloni med spenat och färskost i tomatsås, något som jag tycker är väldigt gott, comfort food för mig, och då vill maken ha lite prinskorv eller något annat animaliskt till. Jo, jag äter två prinskorvar själv också. Dom där knepiga franska matmänniskorna, som vill leva länge, som jag klagat på förut, var nu på nån konstig halvö i Grekland och tittade på folk som åt – i mitt tycke – överkokta grönsaker och hade bikupor. Den 88-årige bimannen påstod att hans honung var så mörk för den var naturlig. ‘I fabriker bleker man honungen’, påstod han, totalt oemotsagd. Jag väntar fortfarande på att dom ska landa i Markaryd och äta spettekaka och isterband med dom lokala åldringarna, att inte tala om ostkaka kanske. Jag såg en annan kväll en exotisk kvinna, som var i Sverige, och som påstod att hon gjorde ostkaka. Makens mormor hade väl inte helt känt igen sig.

nu. Jag hade satsat på reservmat till söndag, fläskfilé, eftersom jag tänkte att så här års med alla skinkor och allt, så måste fläskfilé vara ett starkt kort, men icke. Däremot fanns ordinarie förslag, oxfilé (lokalt producerad), så då blir det så, med lite finhackad lök, senap och konjak, lite grädde också rentav. Och tiramisu till efterrätt. Rätt rejält för våra förhållanden, men vi har bröllopsdag på söndag och jag tänkte att detta underliga år får vi fira lite extra. Vi gifte oss förresten en söndag, fjärde i Advent. När maken skulle köpa buketten sa damen uppfostrande -‘man gifter sig inte på söndagar numer’ och guldsmeden hade graverat fel datum, men där hann man ändra. Och floristen kunde hosta upp en bukett iaf.

Snart är det dags för mig att åka till en kvällsmässa med ett fåtal deltagare, jo jag är försiktig. Jag såg f ö nånstans nån som hade handlat på Ikea och man kunde hämta grejorna utanför, men det var en avgift på 39 kr, förståeligt, men jag tänker att jag väntar med att köpa det nya durkslaget för det vore lite bisarrt att betala 40 spänn för något som kostar 59. Jag klarar mig med det jag har så länge.

av finhackad lök, morot och selleri har jag nyss fräst mjukt i stekpannan. Sen tomatpuré, kycklingbuljong och timjan. Sen skar jag skinkbitar och varvade alltihop i lergrytan och så vitt vin över och nu står alltihop i ugnen nån timme, och sen räknar jag med att jag har tre middagar att lägga in i frysen. Jag kommer att vara väldigt tacksam för det under julhelgen. Men alla dessa kakor som andra bakar, att inte tala om allt godis, nej, det blir inte här. Visst är det tur att man kan göra olika. Och maken och jag tittar på varandra och säger att vi behöver inte så mycket extra. Det är förstås viktigt att maten är god, inte minst i denna tid. Fast jag orkar inte riktigt att stå och hacka och koka varenda dag, det är en väldig lättnad att ha saker klara i frysen. Om något är positivt i dessa underliga tider, så är det ändå att jag har disciplinerat mig att göra veckomatsedlar och handla efter dom. Om det någonsin blir annorlunda med vad man kan och får göra, så hoppas jag att jag kommer att fortsätta med det. Jag har visst gjort veckolistor förr, men inte lika stenhårt effektivt. Att inte kunna handla något som saknas (undantaget apelsinjuicen då) gör förstås att man effektiviserar, men lite tråkigare är det allt. Det kanske blir billigare också.

har det varit här i dag. Maken är liiite irriterad på att spotify inte riktigt sorterar saker som han tycker att dom borde, och jag försöker andas lugnt. Det blev lite kaos runt Glenn Goulds Goldbergvariationer, men då högg jag Christmas Carols i stället, och det blev iaf till belåtenhet. Och på eftermiddagen lyckades jag få till 12 flöjtkonserter av J H Roman, så det var ett toppenprojekt.

Själv har jag bakat limpor och ska snart lägga ärtor i blöt. På den där matlagningskanalen vi har halkade i går kväll in på en vacker, icke-svensk kvinna som skulle förklara och laga svensk mat. Först var det just ärtsoppa. Hon blötlade ärtorna, så långt var jag med, och sen fräste hon senapsfrön i olja innan hon hällde på ärtorna (med blötläggningsvattnet) och så en stor fyrkantig bit rökt bacon. När soppan var klar tog hon upp baconet, skar bort den feta delen och gjorde strimlor av resten, som hon toppade soppan med. Och sen väldigt rikligt med svensk söt senap och en kvist timjan. Riktigt så gör inte jag. Och sen skulle det bli pölsa, och det har jag inte ätit sen skolbespisningen, och den liknade inte särskilt det hon tillagade.

med gårdagens badrumsskrubbande. Frånsett att jag sträckte nån muskel i trakten av vänster höft. Sen greps jag av lite hybris och tänkte att jag kunde ge spisluckan en ordentlig rengöring också. Jag tog fram beskrivningen och det var precis så långt jag kom. Den inledande bilden hur man lyfter bort luckan var inte särskilt instruktiv och jag försökte och försökte. Det gick inte. Oerhört retligt. Jag får försöka senare i dag om jag orkar. Just nu tänker jag snarare åka och köpa lite jordgubbar och på vägen hem titta in på coop och handla manuell skinka. Jag är fortfarande förvånad över att den just nu bästa heter ‘sameskinka’. Jag trodde inte grisar var samernas signaturdjur, men vad vet jag. Om den åtminstone hetat ‘samisk skinka’, men jag vet, det är jag som är petig. Och så vitt jag vet kommer inte lönnebergaskinka från Lönneberga heller.

Jag rodnar – det hette ‘samisk skinka’ när jag tittade på lappen (ha!) och f ö lyckades jag lossa säkerhetsspärrarna på ugnsluckans gångjärn, men det hjälper inte. Det går inte att lyfta av den ändå. Jag klurar vidare.

– jag hade hoppats att jag hade praktiska detaljer under kontroll, men så fick jag besked att så inte var fallet, så nu måste det tänkas om. Det löser sig säkert på något sätt, förmodligen med en extra arbetsinsats från min egen sida. Hur mycket paj kan tänkas gå åt till nånstans mellan 30 och 45 matfriska individer? Jag ska räkna lite. Logistik kan se ut på många sätt. Men börjar man bara i tid så, jag har sex veckor på mig.

Och just här och nu var jag ändå glad att jag kom ihåg brödet som måste bakas i dag. Och söndagsmiddag bör handlas också förstås. Ständigt denna mat. Glädjeämne och ständigt pågående arbete, inte minst tankearbete, detta att komma på god, nyttig, omväxlande och hyfsat billig mat.

Nu försöker jag andas lugnt och vila i förvissningen att det mesta ordnar sig.

Nalle, alltså. Nu har vi tittat på filmen två gånger. Vi är roade allihop. Jag känner mig som en korsning mellan Nasse och Ior. Det låter väl bra?
Kanske ska man väcka yngste sonen nu, så att han säkert är vaken inför invasionen av syskonbarn. Dom älskar honom gränslöst alla tre. Det räcker att han tittar på dom, så jublar dom. Det är underbart att vara älskad. Men lite lättare om man är vaken när det drar igång. Att vakna av att tre små entusiaster sitter på ens mage kanske går lättare lite senare i livet. Och om 20 min måste jag börja med lunch, jag vet ju att det tar tid att få ihop något för 9 pers. Men jag bakade vit chokladkaka i går.
Nu andas jag in lååångsamt.