Sista drömmen i morse

– var någon som stod och sågade av en hagelbössa. Kanske tur att jag vaknade. Kanske skulle jag inte titta på NCIS. Den hade dessutom blå pipor, det var det konstigaste med drömmen.

Och sen tänkte jag på en underlig diskussion (nä hä) som jag råkade passera på fb. Det gällde mjölk, och någon ansåg att den svenska mjölken var helt urusel och inte smakade någonting, och gillade man svensk mjölk berodde det bara på att man inte hade tillräckligt vida vyer. Ja ja. Jag råkar ju vara uppfödd med opastöriserad mjölk från kor som traskade runt på små åkrar, och jag minns att deras mat påverkade smaken. På ett sätt som inte alltid var jättebra, det tyckte åtminstone inte vi där. När dom släpptes på färsk klöver t ex, då köpte min farmor sockerdricka i stället. Så autentiska var vi.

 

Rödlila

Antagligen har jag dragit detta trauma förr, men det minns nog bara den stackars nya läsare som häromkvällen ägnade ett par timmar åt mitt liv. Det var Osloskånskan som drog fram det ur minnets dunkel den här gången.
Numer har jag ett par skor från Gudrun Sjödén, men länge hade jag ett svårt förhållande till GS. Hade fått en katalog, där jag hade sett en röd bomullshalsduk. Fint. När jag kom till Stora staden dök jag in i butiken och frågade. Snorkig expedit – ‘vi har ingen helröd halsduk’ – jag: (blygt) ‘jo men i katalogen’ – hon skjuter fram katalogen men en vansinnigt välmålad pekfingernagel och höjda ögonbryn – ‘var då???’. Jag letar svettigt och hittar den förstås inte. Hon, mycket syrligt – ‘vi har bara den här röd/lila – men antingen är man den röd/lila typen eller också är man inte!’
Nä hä, tack, det är jag nog inte, men väl hemma hittade jag den i katalogen och skickade efter den. Jag har den kvar.

 

Tandläkaren igen

Jag trodde ju att det skulle vara klart nu med makens tand. Icke. Sjunde januari ska det göras ordentligt, nu är det ett nytt provisorium. Jag fasar för vad detta kommer att kosta, men bara det blir bra gjort. Det gäller att tugga försiktigt nu, annars kan alltihop ge upp. Så ytterligare en anledning att hoppas att Epanfallen fortsätter att hålla sig borta. Snart två år sen det senaste.
Men jag hann en massa under tiden, apoteket och en ny diodslinga till julgranen. Det blir säkert jättebra. Jag valde mellan 10 och fem meter och satsade till slut på 10. Oj, vad det kommer att lysa. Klara lampor. Grannarna snett under, som ofta festar på uteplatsen, har just satt upp en slang med blå (turkos snarast) runt sitt räcke. Brr!