– så jag snöt mig bestämt, där nånstans i början av Högmässan. Det var konfirmation och jag hanterade administrationen runt förrättningar (jordfästningar, vigslar, konfirmationer och dop) där på den tiden när dom unga människorna döptes, så dessa namn var välbekanta för mig, även om det var lättare att känna igen föräldrarna. En absolut fullsatt kyrka i dag. Glädje, tacksamhet och nostalgifaktor.

Sen har jag grattat lilla minsta dotterdottern med sms på födelsedagen, ja jag hade skickat ett litet paket också, förstås. Dom gör en utflykt i dag och skulle så småningom träffa Yngste och äta tillsammans med honom.

Och maken sitter förstås och tittar på BBC, alldeles förfärligt alltihop.

– kan man säga. När vi satt inne i kyrkan så regnade det, kort uppehåll och sol när vi tog oss till bilen och hem igen och maken kom ur bilen också. Och nu, när han vilar lugnt i sängen en stund, så vräker det ner.

Och jag ska bara koka lite färskpotatis och värma köttet, blanda en sallad och brygga lite kaffe. En bra söndagmiddag. Och min lilla mamma, som gick ur tiden för rätt många år sen nu, hade födelsedag detta datum. När hon var lika gammal som jag är nu, så hade hon just blivit änka för andra gången. Kära nån, så märkligt. Första gången hade hon två söner, fyra och åtta år, och hennes man hade legat i koma nästan två år innan han dog. Och då hade hon redan träffat min pappa, så vitt jag långt efteråt har förstått. Och jag uppfattade ju att mina föräldrar hade varit gifta i evigheters evighet, men när jag tänker efter har maken och jag varit gifta betydligt längre här och nu. Tiden är en märklig inrättning.

– ett stort, faktiskt. Vi diskuterade julklappar till dottersönerna, föräldrarna och jag. Det visar sig att dom ju har sett Harry Potter-filmerna, men nu har Vinterbarnet börjat läsa böckerna och är alldeles förtjust. Han hade sagt – ‘men böckerna är mycket bättre än filmerna, mycket mer detaljer, det händer mer, man får föreställa sig’. Och jag blir så uppriktigt glad för hans skull, kan han tänka så och se det, tror jag att han får ett rikt liv.

Och det hjälps inte, jag tjatar om det varje år, men i år är det precis som när han föddes, han föddes måndagsmorgonen efter första Advent. Jag hade tagit tåget söderut på söndagskvällen och sov över hos vänner, jag vakande faktiskt ungefär när han föddes och hörde koltrasten sjunga i trädgården där. Fast det visste jag ju inte. Och jag skulle kunna på decimetern peka ut var jag stod när maken ringde och berättade. Sen hade han lite försprång för han var på väg till närmaste större staden och kunde titta upp på BB när den lille var så där fem timmar, jag kom inte förrän dagen efter. Och där jag var fick jag ett litet glas bristol cream till förmiddagskaffet i min egenskap av nybliven mormor.

Jag sitter här och läser underliga saker, det här med nätet är ungefär som uppslagsböcker var när jag var liten. Min mamma var frenetisk korsordslösare och tvingade mig hela tiden att slå upp saker i olika lexikon och jag hittade hela tiden nya mer intressanta saker att läsa om, så det är väl en förklaring till mina underliga kunskaper i diverse ämnen, men numer är utbudet ännu märkligare.

Men när jag slutar ett perifert ämne och börjar med något annat så känner jag mig lite småhungrig, åtminstone antar jag att kan vara småhungrig jag är. Det skulle lika gärna kunna vara överdrivet mätt, efter dagens alla pepparkakor. Jag kunde inte riktigt behärska mig där ett tag. Och jag tittar på almanackan och ser att det är plötsligt bara tre veckor till Första Advent, inte så oväntat, det brukar ju falla in så här års, men ändå. Och en tredjedel av november har redan försvunnit.

Jag är nog hungrig. Man kanske kunde ta sig en liten mugg kaffe med mjölk?

var att transportera maken till tandhygienisten. Den som läst här ett tag vet vilken jättesuccé det brukar bli. Och maken muttrar i flera dar innan. Men vi vet att det är bra och nödvändigt, vi vet. Och vi betalar notan glatt gnolande. Nej, där ljög jag, det gör vi inte, men vi betalar.
Och jag hoppas att hon efter mitt mycket klara budskap förra året låter bli att tjata om diametern på tandflaskborsten eller om elektrisk tandborste.
Och så ska jag hitta på lunch, dvs jag har redan hittat på, ängamatssoppa – jag ska bara hitta receptet också. Alltid är det nåt. Jag bör ha recept när jag lagar mat, i a f om det ska bli något annat än dom ca fem rätter jag kan laga i sömnen. Ibland tror jag att jag gör det också. Lagar i sömnen alltså. Fast i natt drömde jag om att man skulle ha blå-och-vitrutigt hyllpapper. Hyllpapper finns inte så väldigt mycket i min vakna värld.