– faktiskt – var en liten film jag fick syn på på fb. En sköldpadda som puffar runt en boll. Nu har jag inte haft särskilt mycket kontakt med sköldpaddor, och deras känsloliv är mig rätt okänt. Men alldeles tydligt tyckte den att det var roligt. För det kom en glad hund – typ jack russel – och snodde bollen, och sköldpaddan började häpnadsväckande fort att försöka gå ifatt hund och boll, och det gick ju inte alls. Sen fick den tillbaka bollen, lite av misstag från hundens sida, och började puffa runt den igen. Och hunden tog den igen och sköldpaddan efter. Och fick tillbaka den. Och hunden snodde den igen. Och då surnade sköldpaddan till och hade ytterligare en hastighet och kastade sig efter hunden och bet den i baktassen. Jag skrattade länge. Dels att den kunde tycka det var roligt med bollen, dels att den kunde försöka få tag på den igen och till slut att den kunde avsluta så elegant. En lektion i att man inte ska ta något för givet.

Sen gick jag och köpte mjölk och skinka och stängde precis dörren efter mig, när det knackade diskret på den. Det visade sig vara Äldste, som ville låna vår toalett, så det var väl roligt på ett annat sätt än sköldpaddan. Nå ja.

julklappar, det ringde på dörren och Äldste och flickorna stod utanför. Dom hade varit på bilbesiktningen och dessutom köpt en motorsåg. Tjosan s a s. Så dom behövde lite kvalitetstid med farföräldrarna. Och när lilla minsta stod i en röd stickad mössa (som det stod Revingehed på, present från morfarn som får konstiga mössor överallt) och sa – ‘tomten kommer snart’ så var hon så söt att jag inte hade hjärta att säga att tomten är en fiktion. Typ.

Och sen gick dom och det ringde på dörren igen och då var det Bra Grannen och hon presentade mig en tomte. Jag har haft en två-centimeters i flera år, han brukar ligga på spisfläktkåpan och se rar ut och nu fick han en kamrat. Så söt. Och sen åt vi salta pinnar och drack var sitt glas vitt vin och åt lite choklad. Så nu kopplar jag av i ett par timmar innan Yngste kommer hem. Det var väldigt så socialt livet blev i dag.

Han ska få smaka på den. Sen. Och jag har inte ätit av den än heller. Och vi fick blommor och äpplen och en fantastisk limpa som ene gästen, en händig man, bakat.
Det blev en trevlig lunch m a o. Många minnen och mycket prat och skratt. Maken var väldigt upplivad. Men det är konstigt att också väldigt positiva saker gör att jag blir alldeles utslagen, en timmes sömn i soffan efteråt. Och det är lång startsträcka när jag vaknar sen. Jag vet faktiskt inte varför jag är så trött. Och så tänker jag på Äldsta väninnan som undrade om jag inte ännu hittat nåt jobb utanför hemmet. Att nån undrar borde ju betyda att jag skulle försöka, liksom. Jag vill ju att folk ska vara nöjda med mig. Helst.