hur maken tänker. Jag säger inte att jag förstår, men just det här är jag van vid. Spismannen sa att han skulle komma om en timme, och jag sa till maken att nå ja, kanske om två timmar. Men nu – efter en timme då – så satt maken med rak rygg och hade lagt ifrån sig den alldeles nya tidningen Tåg, som kom i dag, och hade stängt av tv:n. Och sa – ‘när var det du ringde egentligen?’. Och jag sa, med en lätt suck, – ‘för en timme sen och jag sa åt dig att det kan säkert dröja en timme till, så du kan mycket väl läsa din tidning och ha tv:n på om du vill. Jag tror inte alls att han kommer att bry sig om det. Han kommer förmodligen att ha egen musik i öronproppar dessutom’. Och maken menade att han inte ville vara ohövlig.
Intet är som väntas tider.