Jättetrevlig. Joo. Fast jag är väl inte naturtrevlig, så där så att jag är översvallande mot alla jag träffar. Och det är möjligt att jag har lite startsträcka också. Så nu kan jag bara konstatera att om klockan är åtta kan jag tydligen inte gå den praktiska promenaden. För då stöter jag på lilla farbrorn med hunden, som jag gjorde i morse. Hunden störtar glatt mot mig och slemmar ner mina jeans. Och farbrorn störtar också mot mig och det var inte långt ifrån att han slemmade ner mig också, han skulle iaf nödvändigt hålla mig i handen och klappa mig och sa – ‘jag förstår att du är rädd för hundar’ – och jag röt tillbaka – ‘nej, jag är inte rädd, men jag vill inte bli nerkladdad av saliv’. Och dessutom vill jag inte vara social så dags, fast det sa jag inte. Nån polityr har man väl. Även om den är tunn så dags.