är lite tröttande, även om just jag inte hade med det praktiska att göra den här gången. Men det är rätt utmattande bara att äta och dricka, två sorters smörgåstårta, den ena med lax, den andra med väldigt mycket räkor och sen ostbricka och sen kakor och tårtor. Och choklad. Och jag som vanliga dagar knappt dricker en enda kopp kaffe hällde i mig minst tre. Äldste sonen bryggde bortåt tio liter kaffe. Festföremålets yngre bror, han som är rätt rejält krasslig, hade gjort en mirakulös tillfällig återhämtning och jag log milt när jag såg honom ställa upp flaskorna – som alltid. Och det gick väl inte enbart åt kaffe, rätt mycket öl och snaps också serverades.

Detta var alltså en födelsedag som hade undanbetts uppvaktning, så vi var så där trettio stycken. Och maken var lite sorgsen över att han inte kunde röra sig i sällskapet, men jag kunde bara säga att alternativet var ju att inte vara med alls. Ljudnivån har alltid varit hög på dessa kalas, och i takt med att deltagarna hör sämre och sämre, så har den skruvats upp några snäpp. Och jag tittade på maken när han satt och pratade med en dansk och han såg precis ut som när han var frisk, glad och koncentrerad och inga problem där inte. Och i går kunde han inte komma ihåg hur man borstade tänderna.

Och dom tre små kusinerna sprang runt och hade det ganska trevligt, tror jag. Minsta, som har samma namn som makens formidabla mormor, som verkligen var en matriark på sin tid, gick elegant över trösklarna på stadiga små ben och satt en stund i jubilarens knä.

Svärmors kusinbarn sa när vi vid ett tillfälle stod i köket – ‘din svärmor, hon liknar inte nån, hon sveper in här som en tornado och ställer väskan och kramar bröderna och sen sätter hon i gång, finns det ingen bromsmedicin för töckna?’. Hans egen mor, jämnårig kusin med svärmor, har inte riktigt den kapaciteten längre. Men jag skulle gissa att t o m svärmor sover gott i natt.

Det var fint att det gick att ordna detta, all heder åt dom som slet. Rätt vemodigt var det också, tiden snabba gång.

Fast jag inte lagat mat. Men maken sa lite misstänksamt – ‘vad ska vi äta när vi kommer hem?’ och jag svarade lite surt – ‘ja, vad har du tänkt laga?’, för i min matlagande värld slipper man laga mat när man ätit lunch borta. Men det finns en liten bit lasagne kvar till honom i kväll.
Och dagen började med att jag kunde möta en kär vän vid tåget, strax efter frukosten. Och maken var påklädd och allting. En av hans favoritdamer, i o f s är han rätt förtjust i damer allmänt sett. Sen åkte vi till den närmaste kyrkan, den där man har en skylt ‘du som vill höra orgeln bättre – sätt dig långt fram’. Just det klarar jag mig utan, men maken behöver sitta långt fram ändå, så jag får ta orgeln på köpet. Entusiastisk och välsjungande kör. Jo. Fast jag får nästan panik av att det ska vara ljudmatta hela tiden, jag uppskattar lite tystnad. Jag förstår att jag är avvikande, men jag hör Gud bättre i tystnaden.
Och jag log invärtes och kom ihåg när Äldste sa om en annan kyrka – ‘att hamna mellan x och y är mardrömmen’. Här satt x en meter bort. Men jag är inte så musikalisk som Äldste, så det gick bra.
Och under lunchen delade man ut info om en planerad resa till Israel hösten 2012. Vem kan tänka så långt fram, tänkte jag, men stoppade snällt ner pappret i väskan. Och maken sa – ‘jag tycker du ska ska anmäla dig’.

Jag är tacksam över att jag nästan alltid somnar när jag lagt mig. Och det gjorde jag i går kväll också efter en stund. Men jag vaknade efter 1½ timme och låg sen och funderade två timmar. Lite lätt ångest över både det ena och det andra. Jag hanterar radbandet med de stora svarta kulorna och försöker koncentrera mig, bort från onda smärtsamma tankar, det går så där. Maken sover lugnt, snarkar lite lätt, stör mig inte påfallande. Sen somnar jag till slut. Då vaknar tydligen maken och ligger i sin tur vaken en lång stund. Nu berodde det inte på mina diskreta snarkningar, han hade mer ont än vanligt och har svårt att hitta bekvämare sovställningar, inte lätt när halva kroppen inte vill vara med.
Till slut var det ändå morgon för oss båda och jag hasar mig upp och drar undan gardinen. Två cm snö har kommit under natten. Hällregnet jag somnade till ändrade sig tydligen.