Jag är alldeles gripen

av dom där fiskgjusarna, man kan hitta dom på pontu.eenet.ee – jag är dålig på att länka med min mac, som jag ändå haft fler år, men frånsett det då. Det finns två fiskgjusebon att titta på, i det ena finns det bara en unge och förut i dag var den borta ett tag, jag misstänker att den har tråkigare och därför kastat sig ut över kanten, men nyss var den tillbaka igen. Och i det andra boet sitter två, numer ganska stora. Från början var dom alldeles gråluddiga, men nu försedda med rejäla fjäderpennor. Fast föräldrarna, som då och då studsar in, har inte vita kanter på sina fjädrar och alldeles gula ögon, ungarnas går mer i orange.

Och fiskgjusar är obeskrivligt fascinerande. När jag kom hem från BB med Yngste och stod och tittade ut över vattnet, kom det en fiskgjuse och slog ner i en vattenkaskad. Den tog en stor fisk, som drog ner den under vattnet, men gjusen släppte inte och kämpade sig upp igen och flög med tunga vingslag och den stora fisken i klorna en meter över vattenytan så långt jag såg den. Och en vår kom den så tidigt att isen fortfarande låg och då såg jag den ta en hare ute på åkern, fast det har stått i böcker jag läst att dom enbart äter fisk. Så det var väl tur att vi läst olika böcker.

 

Oväntat åskväder

Maken hade nån slags idé natten som gick att det skulle kunna bli åska, men det var nog alldeles tyst.

Fast för ett par timmar sen drog det igång här, först en bit bort, men sen drog det häråt, intensiva blixtar över hela himlen och mullret ganska snabbt efter. Nu ser jag bara avlägsna ljussken igen, men det kanske återkommer. Jag drog ur telefonens huvudstation ur väggen, för den var lite tjurig en annan gång. Och jag är så tacksam att jag inte behöver fundera så mycket, faktum är att lyset blinkade till, men mer blev det inte.

Och jag börjar se fram emot helgen, det blir bra att träffa goda och nära vänner. Tanken är att jag ska baka en eller annan liten kaka också, jag tror det blir choklad. Det var kanske inte så höga odds på det.

 

Det här med pollen

och annat i den branschen. Jag vet inte, om det är ett riktigt eländigt pollenår händer det att jag blir påverkad och knaprar antihistamin, det brukar hjälpa snabbt. Men i år tycker jag att det inte varit så mycket, jag har fått torka av cykelsadeln och det har synts på bilfönstren, men inte katastrof. Men det är nånting som slår till när almfröna kommer, jag vet inte om det just är dom, eller om det bara finns något samtidigt som jag reagerar på. Jag kan plötsligt nysa rätt många gånger i följd, så där rejält som jag nyser, och sen snyter jag mig frenetiskt ett tag. Sen märks ingenting och så börjar det om igen. Jag har för mig att det var likadant förra året.

Och jag är inte särskilt förtjust i almfrön, dom kletar ihop sig på vår balkong och dom flyger runt i luften.

F ö var jag väldigt förtjust i värdinnans innergård, flädern börjar blomma snart, salvian blommade med underbara blå blommor, dragonen prunkade, lavendeln stod i knopp – allt var så vackert.

Och här hemma vattnade jag basilikan och timjankrukan.

 

Säsongens första

utomhuslevande spindel utanför mitt fönster just nu. Jag är inte så påtagligt entusiastisk över spindlar, men OK då, för den här gången. Och den är ute, jag är inne. En gång bar jag nånting nedför källartrappan och missade dom tre nedre trappstegen, klev bara rätt ut – ja, hur kan man göra sånt totalt nykter och allt, inga ursäkter – och landade på höger fot (som fortfarande kan vara lite sur för det trots att det var så länge sen) och när jag låg på källargolvet och bara kved kom mitt livs största spindel långsamt krypande mot mig, det förbättrade inte alls situationen. Fast en bekant sa att han förstod inte alls ‘folks fullkomligt omotiverade rädsla’ för spindlar för ‘det finns ingen som är giftigare än en geting i Sverige’. Jag vet att jag har diskuterat detta förr och ingen mer än han känner igen tanken, men så är han väldigt originell också. Och min skepsis mot spindlar består. Normalt sett.

Och jag vet att dörren ut till spindeln är stängd.

 

Platsen där jag bor

är en liten tätort. För rätt många år sen byggde man ‘höghus’, dvs tre stycken åttavåningars. Brandkåren hade inte tillräckligt långa stegar då, men det har å andra sidan inte brunnit där än. Nå, dom tre husen står bredvid rondellen jag passerar varje dag på promenaden och det finns en liten äng på baksidan av dom. Och där sprang två rådjur i morse till min förvåning, jag har faktiskt aldrig tänkt mig att rådjur kan dyka upp mitt i trafiken där. Man lär sig.

Och i dag fyller svärsönerna. Vi ska göra ett försök med den närmaste, det bestämde vi i morse. Och jag ska köpa tårta, så pass stor är tätorten ändå, det finns tre bagerier. Frisörer är det ännu mer gott om.

 

Djur

Nu har jag handlat ett blandat zoo. Mammafår och litet lamm, föl (häst finns redan), igelkott och förstås en liten tiger! Det kändes som en självklar mix.

Man får väl säga att igelkotten är väldigt storväxt, men det må väl vara hänt.

Och dessutom är lyckan stor eftersom när jag försökte ta bild först visade det sig att kamerabatteriet var urladdat, så nu är det fixat. När lilla vännen skulle döpas fick jag en bild, sen var batteriet dött.

Jag passerade torget på fm och köpte frilandsjordgubbar och lite rabarber, så det blev Annicas paj till kaffet. Inte alls illa. Lite vaniljvisp fanns det i kylskåpet också, så vi inte blir urkalkade, eller vad det nu är man blir av rabarber.
Regnet har slutat dessutom, så det är visserligen rätt kallt, men sommar ändå. Och efter att ha tittat på Bygglov, som var i Värmland och slogs med knotten, så känner jag mig extra tacksam att knott inte finns här. Barndomens kliande elände.

 

Två cm snö

är smälta nu. Och jag cyklade i snålblåsten till maxi. Hemma hos oss har vi hela förmiddagen kollat tsunami. Så förfärligt. Och samtidigt så märkligt. Den geologiske experten (eller vad han var) på CNN säger – ‘om tio minuter når tsunamin Taiwan’ och så sitter vi där med direktbilder därifrån. Väldigt underligt.
Maken gratulerade sin yngste morbror på födelsedagen i morse och då berättade han om när en av hans fastrar dött, länge sen, i juli. Då hade det kommit 200 mm regn på två timmar. En lokal katastrof på sin tid. Vägar hade spolats bort och så.
När man inte kan göra någonting mer än titta på.
Och en liten positiv överraskning – när jag satte på dammsugaren (med den nya påsen i) sög munstycket fast i mattan, så jag fick minska trycket och färgen blev alldeles klar. Lite vardaglig glädje är inte att förakta.