– jag kom ihåg linfröna alldeles nu. Och att det skulle frysas in lite färs. Men jag struntade i att börja skriva handelslistan. Det får gå som det kan i morgon. Och det är den vanliga tystnaden här nu, jag tittade som vanligt på vädret hos Yngste, bättre än här f ö. Så det mesta har återgått till det vanliga, vanligt är inte dåligt, men lite tommare är det förstås.

Maken har pratat om att han skulle vilja se Skånes enda rundkyrka, så jag tittade lite försiktigt på kartan. Det lär ska ta två timmar dit. Man skulle kunna göra en liten utflykt nån dag. Fast realistiskt bör vi nog båda vara lite mer grundpigga då. Annars blir det bara tråkigt efteråt. Och det borde städas lite också. Egentligen. Både här och där.

kan man ju hoppas på. Sonen kollar hockeyVM med kamrater. Och bara av en händelse tittade jag på nyckeltavlan. Han har inte nycklarna med sig. Och jag råkar veta att betalkortet på mobilen just nu är tomt. Så det var ju tur att jag kunde låsa upp dörren igen och slippa bli väckt när sorgen väl har bearbetats.
Ibland har man tur. Både han och jag.
Och jag har diskat, så jag kan komma till ren diskbänk och frukostdukat bord i morgon bitti. Möjligen behövs allt underlättande inför morgondagen. Inte lätt att veta, jag kan ju vakna pigg som en nyponros också. Men det känns säkrast att inte chansa på just det. Just jag. Just här och nu. Alla vänliga rara människor är så välkomna att invadera mina drömmar. Säg nåt rart, eller le. Det räcker.

dag blev det, trots ljus och solsken. Och nu, i natten, hällregnar det. Jag var dum mot maken nyss, dvs jag började gråta helt i onödan, han kan ju inte hjälpa att situationen blir lite kärv ibland. Han hinner glömma vad jag sagt i början av meningen och sen frågar han om det jag just sagt. Då har jag lite svårt att hålla humöret uppe, om man säger så.
Men i morgon – den nya dagen. Vad det nu kan betyda. Nu ska jag lägga mig, och jag vet att han är vaken, och jag får försöka säga något uppmuntrande och rart. Hjälp.