Det hade kommit ett bokpaket

i facket när jag kom hem. Jag väntar ett bokpaket, inget konstigt alltså. Så nyss slet jag upp det för att titta. Men – Mamma Mu firar jul??? Det var inte alls så jag tänkt. Och en bok till av motsvarande slag och så stod det på följesedeln att dom hoppades att jag skulle vara nöjd?? Och då tittade jag lite mer noggrant, adressen med Yngstes namn, mao hans julklappar till brorsdöttrarna. Och det betyder att mina böcker fortfarande inte kommit.

Och sömnen och det undermedvetna skötte sig i natt, lugn och frid. En dröm där det figurerade en tjänst som skulle sökas, en av de sökande var en lärare jag hade för väldigt länge sen. Jag tyckte han var bra och rättvis och så, men det mest utmärkande i minnet är ändå hans bruna stickade tröja. Och sen sågs vi inte på många år, han hann gifta sig med en trevlig kvinna, skaffa barn och bo i Asien och nästa gång vi sågs, nog hade han den där tröjan. Enormt hållbar tydligen. Så han hade den i drömmen också.

Och jag tänker att nästa gång jag byter lakan är det lite ljusare.

 

Det snöade

– påstod maken när han vilade mitt på dan, jag var ju så upptagen med stolen att jag inte märkte såna detaljer.

Men svärmor ringde och ville ha havregryn och röd mjölk, för hon visste inte om det skulle komma nån med det. Så innan jag åkte i väg skulle jag handla och jag passade på att köpa tre flaskor vitt vin, när jag ändå hade plånboken framme, mitt emot coop. Och sen åkte jag i väg i den alltmer mörknande eftermiddagen. Och när man svänger från den lite större vägen till den lilla grusvägen till makens morföräldrahem så började det snöa, riktigt ordentligt, och framme på gårdsplanen där var det vita fläckar. Så nu börjar det. Förra året vet jag att jag satt ute på lördagskvällen före Första Advent och då började det.

Och makens morbror hade nån sorts uppfattning om vem jag var ändå, fast han frågade förstås om jag hade träffat på hans bror (han som dog 15 september förra året) och jag sa att nej, inte i dag. Han hade uppfattningen att hans bror snart skulle komma med cigaretter.

Och jag har lagt ett antal tunga böcker på sitsen för att försöka dämpa fluffet lite.

 

Det var dags för massage

i dag. Ryggmassage berättar jag för säkerhets skull. Folk googlar på det mesta och kan bli besvikna. Det går jag på ungefär en gång i månaden och tycker det är bra. Det är lite mer avslappnande om man inte råkar vara drabbad av gasbildning just den dagen, så kan vi väl uttrycka det. Men man får koncentrera sig lite.

Hon tycker jag har dålig blodcirkulation och att jag borde använda vetekudden lite oftare över axlarna. Märkligt så svårt det kan vara att komma ihåg det då, och ändå ligger den i fåtöljen bredvid där jag oftast sitter och läser. Fast hon var nöjd med mina fötter och tyckte att jag sköter dom bra.

Sen diskuterade vi det här med mina svarta långbyxor och hon tyckte att jag skulle vara glad och nöjd över att ha hittat ett par jag var nöjd med. Hon ansåg dessutom att om det nu var så att jag ser bättre ut bakifrån än framifrån, så är det väl bara att rycka på axlarna och vara glad för det då. Och eftersom Grey’s är avblåst i kväll igen, så ska jag titta på Trinny och Susannah, det brukar funka för mig, deras entusiasm för att kvinnor ska vara positiva till sina kroppar brukar göra mig glad. Och här går jag omkring och duger. Så.

 

Par i terapi

Nu har jag tittat på dom två första programmen. Paren är modiga och starka, det tycker jag. Sen är det utifrån en helt annan sak att se deras mekanismer. Men ett litet (nja) psykbryt fick jag ändå på maken i anslutning till egna tankar som väller upp. Och det var väl inte det allra bästa tillfället kanske, fast vilket tillfälle är det? Och i morse sa jag att jag var bedrövad över att jag varit dum, och maken tittade på mig och sa – ‘det har jag glömt, det kanske är tur, men jag tycker du är underbar hela tiden’. Och det är jag inte, men han är sån.

Och i natt drömde jag att jag stod i hallen på Solliden – nej, jag har aldrig varit där, men lite fantasi har man väl – och Madeleine och Chris gick uppför trappan. Notera att jag skulle inte vetat hur han såg ut om jag mött honom på gatan, men i min dröm hade han på sig ett blockrandigt linne i pastellfärger, som räckte till knäna, och nån bredvid mig sa – ‘men så där kan man ju inte se ut om man ska förlova sig’, så när maken gastade nyheten till mig nyss skrattade jag högt och kunde se på filmen att han tagit på en hyfsad kostym åtminstone.