när veckans mat är inplockad i skåpen. I dag saknades bara gula ärtor och en termometer att ha i frysen, som jag hade tänkt vore bra att ha. Och jag har ett halvt kilo ärtor kvar sen förra gången jag kokade, så det blir ärtsoppa på torsdag iaf. Och jag tittar på väderappen och ser att det blir kallt framöver också, brrr. Jag försökte svepa in maken i en rejäl filt, men han tyckte det blev opraktiskt, så då fick det gå ändå. Jag plockade fram en del av hans mammas album dessutom, väldigt roligt att se alla dessa människor. Svärmor gjorde sig alltid bra på bild dessutom. Det fanns bilder från makens äldste morbrors första Stockholmsbesök, han var 24 år och ordentligt klädd i stilfull kostym där dom står bredvid Stadshuset.

Äldsta dotterdottern hade haft ett projekt i bild, man skulle göra en parafras på någon målning från Nationalmuseum. Hon valde Karl XII:s likfärd med legogubbar, fantastiskt roligt utfört, med den fladdrande fanan sist och jägaren med sin hund och tjäder bredvid. Och på båren låg gubben, som var Karl XII. på en förtjusande lite rosablommig kudde. Först gick en soldat med skinande svärd förstås. Hon fick, väldigt välförtjänt, högsta betyg.

här på kvällen och när jag stod på uteplatsen före Antikrundan såg jag stjärnor, Orions bälte syns ofta tydligt här. Men för en liten stund sen var dom flesta stjärnorna osynliga igen. Men gräsmattorna har blivit gröna igen. Vintern vacklar fram och tillbaka. Och jag lyfte helt brutalt upp den vackra röda amaryllisen ur julgruppen och tryckte ner den i en egen kruka. Första blomman är rätt vissen, men den andra stängeln är snart på gång. På köksbordet har vi en vit amaryllis, som slog ut för ett par dagar sen, så den är väldigt praktfull och har minst en ny knopp på gång också.

Annars har maken lyssnat på i stort sett obegränsade mängder Buxtehude och jag tittade på Mord i paradiset på tv4play samtidigt, båda nöjda.

Och förstås, jag försöker googla det där med vaccin, men det finns verkligen ingen information alls om när och hur i regionen, inte ens hur man kommer att informera om när det blir dags. Så jag undrar fortfarande, en ständigt pågående ängslan.

med mathämtandet i dag iaf. Det enda som inte fanns var ingefära, men jag skriver upp det på nästa veckas lista och hoppas på det bästa. Det gick väldigt snabbt att få ut varorna i dag och det kändes bra. I morgon ska jag göra två middagar kycklingleverpaté att frysa in och så tre middagar rulader, också till frysen. En fördel är ju också att det blir varmare om man lagar mat.

Förresten, dagens ‘vaccin, vaccin’, jag läste nånstans att regionen här klagat på sin kraftigt neddragna tilldelning och tydligen fått (löfte?) om lite mer, så man skrev att nu fortsätter man enligt plan. Jag undrar hur den planen ser ut förstås. Och jag såg, när jag läste igenom min lilla lista på sociala aktiviteter vi ägnat oss åt, att jag inte tagit med middagen med tre av barnen och flickornas män och fyra barnbarn, alltså vi var elva personer, i en lokal där vi annars varit bortåt åttio personer i andra sammanhang. Och det var innan den senaste svängen neddragningar.

av ljusblå himmel mellan grå moln. Under natten har någon sorts väldigt tunn snö lagt sig på mark och tak här. Möjligen kommer mer snö senare i dag. För min del skulle det gå lika bra utan.

Jag håller på och sover ifatt, fast egentligen kan man väl inte det. Sömnen har varit rätt usel flera år, men från mars och framåt har den varit ännu sämre. Nu börjar det gå bättre, men jag stänger av mobillarmet alldeles automatiskt och sover vidare, om jag inte på kvällen verkligen tänkt att jag av olika skäl faktiskt måste gå upp och inte alls somna om. Och jag är tacksam att jag väldigt många gånger kan sova en stund till. Självplågeri är inte så nödvändigt egentligen.

Annars går jag och tittar på orkidéerna, som mot alla odds, knoppas. En hade slagit ut med första blomman i morse och jag hade alldeles glömt hur den ser ut, små blommor med starkt lila prickar, jag hade lite automatiskt väntat mig stora helvita.

Senare ska jag göra risotto. Förra gången jag gjorde det använde jag lite av en påse torkad karljohan, som jag köpt vid tillfälle, men jag upptäckte också att jag hade en påse kantareller, som svärdottern givit mig, inte alldeles i går. Jag hade helt glömt den, men i dag ska den pigga upp.

känns numer lite som avkoppling här, när jag duschar maken på fredagar i stället. Så i morse var jag ute före frukost till blomsteraffären och beställde blommor till den där begravningen vi inte kan gå på, och så tänkte jag hämta ut en bok (julklapp till nästminsta), men utlämningsstället hade inte öppnat. Jag trodde att den raske mannen stod där senast 8 på morgonen, men han tycker tydligen också att lördagar är avkopplande, 10 skulle han öppna stod det.

Men jag har hunnit tvätta en snabb maskin med toppar, som inte behöver skvalpa i timmar, och så står limpdegen och jäser till två ungefär.

I går när jag hjälpte maken av med kläderna såg jag att hans långbyxor hade ett hål under linningen där bak, jag hade bara inte noterat det förut. Min kvalificerade gissning är att det blev så när dom effektiva damerna lyfte upp honom från golvet, för dom tog just där. Jag ska försöka hitta tillräckligt ljus för att hjälpligt laga dom, och i nattens tysta timmar hittade jag ett par nya likadana. Tyvärr fanns dom inte i svart i hans storlek, men han får övergå till mörkblå då, han har ett par hela svarta. Men jag kommer att ha lite koll framöver.

har varit växlande. Då och då har det regnat horisontellt och blåst, men det har varit solglimtar också. Och grannen bredvid har monterat upp ljusslingor som jag också ser förstås. Här i mörkret är det fint med något som lyser upp. Nyss när jag stod ute, så var det en av dom korta stunderna när det inte regnade, så jag såg två stjärnor. Jag gissar att det blir kallt i natt. Och jag är tacksam att jag fick till det med ljungplanterandet. Men jag måste nog göra något åt det här med min tjocka näsa, dom där små flärparna behöver justeras. När man står där i affären, så känner man ju inte dom första minuterna hur det kommer att kännas ett par timmar senare.

Och maken fortsätter att glädjas över sin musik, i dag blev det Haydens Trumpetkonsert och diverse annat.

F ö undrar jag varför fb, som lär ha sån koll på våra liv, skickar reklam för lösögonfransar.

– när jag handlat mer än en liter mjölk, men i dag bar jag min lilla dramaten uppför trapporna. För grannarna hade större behov av hissen än jag, dom har börjat flytta en del. Hurra för det. Fast den stackars unga kvinnan sa med en djup suck – ‘man har så mycket grejor’. Oh ja. Fråga mig. Jag röjde ut en del underligheter ur garderoben i hallen förut. Och sen greps jag av att det lilla vitrinskåp vi har ovanpå en byrå är ju rätt fullt av saker, som delvis används och delvis inte alls har använts på dessa tio år. Så jag diskade oanvända glas och putsade silver, en vacker kanna och skål som vi fick för länge sen av svärföräldrarna. När jag lyfte kannan tänkte jag att det var nog nysilver. Nej då, det var silver, försett med initialerna M P och E H, Magnus Persson och Elin Håkansdotter, makens farmors föräldrar, som hade ett litet fastighetsimperium i den mindre skalan på sin tid.

Och sen dök Äldste upp, han hade nog klippt sig och behövde en toalett. Samtidigt passade han på att ta med min större globalkniv, som nog mår bra av att slipas lite, han är duktig på sånt.

Och jag har flyttat ena luften mörkläggande gardin, så maken kan se var han är – lätt ironi från min sida.

– under vänster trampdyna. Bekant smärta s a s, så jag satte mig under en stark lampa och tittade noggrant, jo så klart, det var ett blont hårstrå (makens troligast) som borrat sig in. Det händer då och då. Maken tror inte på det där att man kan få in hårstrån i fötterna, det har aldrig hänt honom, bevars. Det gör oväntat ont.

Och så har jag pratat med Äldste en stund, rara han. Och han berättade om lilla hunden, som till sin lycka hade sett – och känt doften förmodligen av – tre harar i går, harar är ju liksom hennes liv, eller åtminstone hennes genetiska arv. Får man hoppas. Men just så här års är det bara att låta dom passera.

Och för tillfället läser jag tre böcker parallellt, men det beror mest på att två av dom är lite deprimerande. Jag förstås inte riktigt hur jag tänkte där.

– det verkar vara mer pollen nu än för ett litet tag sen. Det lilla bordet på uteplatsen blir guldammigt hela tiden, och jag känner att det blir en och annan extra nysning. Jag äter mild pollenmedicin och hoppas att det inte blir värre nu.

Och i morgon har jag också en liten lista, förstås, och dessutom inser jag att jag har slarvat med det här att göra matlista. Det är ju så bra, när den är klar, jag orkar inte lägga energi på det varenda dag. Dvs just nu måste jag ju, eftersom jag inte har koncentrerat mig den kvart som skulle behövas. Men i morgon är det en alldeles ny dag, nya krafter också, kanske.

Just nu är jag ändå glad över dagen, över att jag kom ihåg att betala räkningar i fredags (banken hade möblerat om på hemsidan, inte till det bättre, tyckte jag) och att det finns saker som fungerar.

– sista lånedagen förra veckan, och tänkte att det är bäst att jag bara lånar två, så jag hinner läsa mitt i det här kaoset. Och då har jag förstås läst ut båda två i dag. Så kan det gå.

Och annars sitter jag och funderar på nya projekt (rätt dumt, ja). Man skulle t ex kunna klä om sitsarna på vår nyinflyttade matsalsmöbel. Dom är mycket stilfullt och hållbart försedda med ett blåmelerat tyg, och jag sitter och tänker Morris Golden Lily, i nån ljus färgställning, vi har en mörkgrön soffa och soffkuddar i en annan soffa i ljusgrönt. Jag kanske ska koncentrera mig på det pågående kaoset i stället för att skapa mer.

Det finns faktiskt inte så många platser i hemmet som ser hyfsat välordnade ut, men man ska aldrig ge upp. Vi har aldrig siktat på ett hem med vit soffa och vita mattor.