ovanför spisen lyckades jag med iaf i dag. När lampan gick sönder i går tittade jag lite mer noggrant och såg hur kladdigt det var, så i morse slängde jag in det i diskmaskinen. Så nu så. Visserligen störde det mina rutiner – jag plockar alltid ur diskmaskinen på morgonen och stoppar sen in frukostdisken och nu var jag tvungen att låta frukostdisken stå synlig en timme till, men man får vänja sig vid det mesta. Förresten a pro på rutiner läste jag nånstans att det var ‘pensionärsdukning’ att duka frukosten på kvällen. Fast det har jag alltid gjort. Numer kunde jag kanske låta bli, men förr när morgnarna var en hektisk tidpunkt var det befriande att nåt var klart åtminstone.
Och svärmor var här och åt lax, och hon hade tittat på kvittot och kom med kompletterande slantar, hon är med även om hörseln är lite svag. Och hon har whiskyröst utan att nånsin (tror jag) druckit just w. Men hon kan prata lite ändå och blev tydligt uppiggad av lite lagad mat och kaffe. Och hon är väldigt ledsen för bröderna. Själv är hon en enormt positiv person och säger att hon tänker ofta tillbaka på sitt liv och tycker att hon haft det så bra och är så tacksam. Jag kan tycka att allt inte varit a walk in the park för henne heller, men hon kan se så mycket positivt. Brodern som är sämst har däremot drabbats av stor bitterhet inför livets slut, inte alls ovanligt men därför inte roligare för omgivningen. Och jag försökte få in henne på tanken att det här är en del av hans sjukdom och inte säkert att han verkligen upplevt livet och omgivningen och föräldrarna så hemskt medan det verkligen pågick.
Och alldeles nu ringde biståndshandläggaren – plats på boende (nytt okänt ställe) för maken nästa onsdag – fredag. Då ska jag kommunicera detta vidare.
Tigerliljan's Weblog 