Han försvann snabbt igen

– Yngste. Dvs tåget kom i tid, vi åt lunch tillsammans och pratade och sen ringde han en kompis med tillgång till kanot och så skulle dom ge sig ut på sjön lite. Han skulle ta vägen om apoteket och köpa solskydd.

Och själv sitter jag inne i skuggan och väntar på att det ska bli dags att knåda till limporna. Sen får vi se vad jag gör efter det. Jag velar mellan att baka tårtor eller – kära nån! – att köpa en. Det finns ju folk som bakar för sitt uppehälle. Jag kan fundera lite till. Man blir lite slö i värmen. Nån grad ytterligare. Sen undrar jag om nån mer än maken orkar titta på allt detta sändande från Almedalen. Jag tycker det är illa nog att höra det hela på avstånd trots att jag skulle betrakta mig som relativt intresserad av samhällsfrågor.

 

Förändrad nytta

Jag tänker mig att krukan går en ny vår till mötes som champagnekylare hos ena svärsonen. Han fyller mer jämnt, så andre svärsonen (dom fyller samma dag) får bara flaskan.

Notera särskilt att jag inte ställt dom på köksbordet. Det finns dom som klagar på att jag alltid visar tulpanduken.

Och jag kan inte pruta. Maken har gått igenom basarer i Jerusalem och Konstantinopel, han har handlat i Rom och Paris och prutat överallt. Men här slog handlaren själv av en hundralapp.

 

Att köpa kuddar

Vi har ett par fåtöljer i skinn med sidor i flätad rotting, köpta på stadsauktionen i Stockholm för väldigt länge sen, renoverade för många pengar för några år sen. Och jag sydde nya lösa kuddar till dom, innerkuddarna är nu alldeles nersuttna så jag cyklade mot ikea. En bra eftermiddag, tänkte jag, inte löning nyss, inte semester än, inte tysk eller dansk semester heller. Borde gå strålande snabbt.

Borde ja.

Jag valde ut en sort som verkade kunna fungera, jag tog två och kastade mig mot snabbkassan, ingen kö. Jag scannade. Men oj då, dubbelt så dyrt som jag tänkt mig. Kolla kvittot. Då visar det sig att dom två kuddar jag tog ur samma låda inte var samma sort och jag hade scannat den dyrare, som jag inte ville ha, två gånger. Jag kastade mig på pojken som stod där och han tillkallade sin närmaste chef, som i sin tur tillkallade kassachefen. Jo då, det skulle ordna sig, mellanchefen kastade sig i väg för att hämta en rätt kudde medan kassachefen och jag redde upp ekonomin. Jag fick 120 kr tillbaka och kvinnan kom med min kudde. Trodde vi. Men hon var noggrann och kollade serienumret, hon hade hämtat en kudde att sova på sidan och min kudde var en för att sova på rygg. Och då stämmer inte datasystemet när dagen är slut, så hon sprang i väg igen och kom till slut tillbaka med alldeles rätt kudde. Som jag nu har stoppat in i sitt fodral.

Och jag var imponerad över dessa vänliga servicesinnade personer. Fast i fortsättningen är det jag som kollar noga. Det är inte säkert att folk lägger tillbaka kuddar i rätt låda. Och hade jag scannat den andra kudden hade jag aldrig märkt nånting och då hade datasystemet gått crazy nånstans. Kanske.