då och då, fast jag tycker nog att det smällt lite mindre än andra år. Jag är ju, skam till sägandes, en entusiastisk fyrverkeritittare och det brukar finnas rejält med grejor vid tolv. Fast i år är det så dimmigt att det kanske inte syns lika mycket. Jag hoppas förstås att dom där som ställer sig på torget och skickar upp sina raketer klarar det utan att tända eld på någon annan. När man ser hur det ser ut på morgonen på nyårsdagen, så är det allt något av ett mirakel att det hittills gått bra.

Annars har jag suttit och petat ihop planen för bibelläsandet under året som kommer. En del börjar glatt i Första Mosebok och det kan hända att man kroknar då, tänker jag, så mina textstycken fördelar sig lite annorlunda, men jag läser igenom Bibeln varje år med stor tacksamhet. Men det kräver lite tankeverksamhet innan almanackan byts, och det beror på att Påsken har egenheten att flytta på sig varje år. En relativt sen Påsk kommande år.

Annonser

– det är avstängt igen i natt. Nu var det felsökning i centrala tätorten som gällde. Lite trött blir jag allt. Och jag har hällt upp vatten så vi ska få gröt och té iaf. Fast vi vaknar ju så pass sent att dom bör vara klara. Och jag har fryst in nybakat bröd, fast det gäller ju att tänka till lite, så jag har skivat upp lite och fryst in separat, så jag ska ha marginal och kunna få med mig den planerade matsäcken på onsdag.

Och jag har redan bytt bilder på almanackorna, så att jag ska veta att det är mars i morgon. Februaris tidsschema är ifyllt också, maken ska bara underteckna sitt blad i morgon, så jag kan lämna in till kommunen. Sen ska jag ta ner min lilla rullande väska från vinden och lägga ner det som ska med, sidenlakan och strumpor och så. Till maken packar jag en ny bok och tidningen TÅG som kom häromdan, jag smugglade undan den, för jag vet ju att han blir så lättad där om han har roliga saker att läsa.

– nå ja, men allt gäller ju prioriteringar. Och Äldste ringde och frågade om vi vill äta lunch hos dom i morgon. Ja tack, så gärna. Visserligen ändring i vårt vanliga schema, men det går bra. Vi åker till kyrkan i skogen – jag gissar i snöglopp – och sen ett snabbt stopp här hemma. Intet är som den egna toan, tänker jag. Och sen till Äldstes och familjens boning.

Och han tror att han kan ha tekniska saker som kan hjälpa upp min mobilladdarsituation. Kanske.

Sen har jag just lärt mig om farligheten med den usla kanel som är den numer vanliga. Äldsta hade lärt sig i Tyskland att det är farligt, och om jag fattade rätt så är en större del av tyska befolkningen mer känslig än vi på våra breddgrader, så det är klart att det hade varnats när hon bodde där. Men jag får väl ta mitt ansvar och övergå till den ekologiska kanelen. Flexibel, ja.

– min fantastiska matfantasi så här på vinterhalvåret. När jag var ung kokade jag ärtsoppan själv och frös in. Numer köper jag soldatens, i grön burk. Man reklamerar för en ny sorts förpackning nu, fast i den har man hällt en och en halv portion (ska maken eller jag vara hungrig då?) till samma pris som plåtburken, som det dessutom var extrapris på i dag. Plåtburk it is. Och sen kommer lilla nästminsta för att umgås med oss, lilla minsta får följa med sin far till ett ganska trist möte, men han tänker sig att det kan gå, men att dessutom jonglera nästminsta kändes inte rimligt. Så vi får roa varandra.

Och jag hittade alldeles själv hur man stänger av ringsignalen på mobilen efter senaste uppdateringen, det känns bra. Fast jag förstår inte varför dom ska hålla på och ändra. Och jag antar dessutom att min stackars mobil snart räknas som urmodig.

kanske, men lite tacksam iaf. Jag har gjort en tårta med gul kräm, som fryses in i det skicket, det blir grädde på kanterna när den ska serveras. Och två satser chokladsmörkräm ligger i frysen, dom ska kletas på tårtorna som står och svalnar just nu. Jag känner mig nöjd och belåten med detta.

På måndag eller möjligen tisdag lagar jag maten till familjens lördagsmiddag. Det känns stabilt, jag har kontroll. Tror jag. Och jag ska passa på att diska kaffekoppar, det är ett tag sen och det är väl inte ogjort även om det inte blir särskilt många som använder dom. Kanske ska jag rentav flytta Yngstes mikro från golvet där den stått sen han flyttade från Göteborg. Man får en del oväntat gjort på kuppen.

att det inte regnade i morse. Sömnen har inte varit förstklassig, men jag slocknar väl i eftermiddag. Och jag ska göra nån sorts lax florentine, har jag tänkt. Jag köpte rentav färsk spenat, så det blir säkert bra.

Och i går ringde nån i ett annat ärende och passade på att gratulera maken, i efterskott som han sa. Snällt, men det är nästa månad han fyller. Och jag tänker mig att nästa vecka bakar jag en lite större tårta av den sorten jag hade med förra helgen och sen en mandeltårta, typ zuleika, bådadera går ju att frysa. Men maken vill inte ha öppet hus, det kan ju hända att det kommer någon ändå, så lite får jag vara beredd, tänker jag. Och kanske gör jag små pajer som familjen kan ha som förrätt, spenatpajer och såna med soltorkade tomater. Också bra att ha i frysen.

har jag nu tömt soporna, dom olika kärlen under diskbänken och tidningskassen – en liten blå ikea-kasse, som rymmer förvånansvärt många tidningar och blir väldigt tung innan jag lyckas få den ner till avsett kärl. Jag gör det ju innan jag avlägsnar mig från hemmet, det vore precis lika bra att göra det när man ska stanna här, men nu är det iaf gjort. Och jag funderar på om jag ska ta den blå väskan som måste bäras eller om jag ska gå upp till vindsförrådet och hämta lilla röda väskan med hjul. Det var väldigt smidigt förra gången minns jag. Jag har ju lite tappat rutinerna i och med att kommunen trasslat så mycket sedan oktober, jag har kommit ur vanorna.

Jag hoppas innerligt att värdinnan mår bättre nu än i går. Jag tar med näsdukar förstås, men om jag blir smittad så bryter det väl ut när jag kommer hem.

Och snart ska jag ta fram hallon till maken och mig.