att byta däcken, så jag gick hem. Förbi blomsterhandeln. Och utanför stod de mest stilfulla vita amaryllisar i knopp med rosa strimmor, tydliga i år, så det kan inte bli fel. Så jag köpte en som såg enormt frodig ut. Fast den välter väl när den slår ut. Men det blir vackert och den står under en av lamporna i bokhyllebelysningen för att få ut maximal effekt.

När jag ändå hade bilen passade jag på att handla och glömde toapappret. Jag visste det var nånting jag inte skrivit upp, men så höll man på och byggde om salladskylen och det gjorde mig så pass förvirrad att jag inte klarade att komma ihåg nånting utanför listan. Fast lax kom jag ihåg. Jag tycker verkligen väldigt illa om när man bygger om och möblerar om i affären, jag vill bara kunna gå in, i det närmaste i sömnen, och plocka åt mig det jag behöver. Jag har tänkt så gott det går när jag skrev listan, att dessutom behöva tänka i affären blir lite mycket.

Och det var hällregn när jag hämtade bilen, men Äldsta gav mig ett minimalt rött paraply för länge sen. Det stora svarta med blå himmel och vita moln på insidan ligger förstås i bilen.

– så kan man väl sammanfatta. Och jag hade gärna sovit en timme till i morse, men en annan dag kan det hända.

Jag cyklade i väg till närmaste kyrkan och trampade sen snabbt hem efteråt i det lätta regnet. När jag hämtade maken till gröten var det första han sa – ‘tänk att jag var nere vid stugan i går’ – absolut en av sommarens höjdpunkter för honom. Och han förstod att om jag sagt något innan hade han verkligen tjatat hål i huvudet på mig om det att inte skulle komma att gå.

Och jag satsar på lasagne i dag, Yngste äter lunch hemma och det är minimum att vara tre tycker jag. Ja, man kan frysa in, fast just lasagne har enormt lång upptiningstid.

Och jag har just skickat efter färgpatroner till skrivaren – billiga (ha – knappast) varianten. Men dom som sitter i har hållit väldigt länge, så nästa gång är det mer prisvärt att köpa ny skrivare.

– kan det bli lite hur som helst. Och någon var inte jag just på förmiddagen. Alla körda milen och natten på det, tog ut sin rätt. Så jag somnade ideligen i undersökningsrummet – när läkaren inte var där – och hann drömma små förvirrade drömmar om att jag körde igenom ett trädgårdsstaket som någon satt över vägen t ex, och maken tyckte det var lite tråkigt och oartigt av mig att sitta och sova, så han utstötte små uppiggande ljud ideligen. Det är inte sånt som gör mig så särskilt glad eller ens vaken, det kan ju vara en individuell brist hos mig. Han tyckte det var väldigt uppiggande när jag ryckte till och vaknade upp.

Men nu ska vi äta snart. Och jag önskar att jag slapp laga mat. På väldigt länge.

Dimman låg tät första gången jag tittade ut genom fönstret, men redan innan jag hunnit ut på promenaden var det lite mindre. Och under de höga bokvalven mötte jag en liten man med en labrador som sprang rätt fritt. Och farbrorn såg inte så bra heller, så hunden störtade fram mot mig – mycket vänlig, men den var lite slemmig och jag hade svarta byxor – och han säger, när han så småningom kom fram – ‘ja, ni brukar ju hälsa på varann’. – ‘Knappast, vi har aldrig träffats förut’, sa jag.

Men nu skvalpar tvätten i maskinen, maken är lite klippt och alldeles jättefräsch, och jag funderar på om jag kanske skulle vila lite grann. Fast jag kommer nog på nånting som absolut måste göras innan jag kommer dit. Men jag tänker inte gå och handla förrän i eftermiddag. Tvärs över det torg som är helt uppfyllt av jox eftersom det är lite fest i samhället, typ Piteå-dansar-och-spyr fast mycket längre söderut då. Rejäla förstärkare hade dom i går kväll och i kväll ska det tydligen ätas kräftor. Jag gissar att det blir musik till dom också.