fungerade ändå i dag. Assietterna jag skickade efter kom och det var alldeles rätt storlek, bra. Och precis när vi skulle börja hugga in på broccolipajen, så ringde en mycket avhållen vän, som jag inte pratat med på länge. Han tillhörde dom som försökt ringa ett par gånger när telefonen vägrade, så han var lite ängslig att något hänt oss. Men sen pratade vi rätt länge, och det så fint att höra hans röst, vi har känt varandra sen innan Äldsta föddes, han och maken bodde på samma studenthem rentav.

Fast vårdcentralen har inte hört av sig än. Jag vågar inte gå utomhus utan mobilen i bakfickan, så att jag inte ska missa nånting.

Och ute singlar allt större snöflingor ner på våra gröna gräsmattor, helt onödigt tycker jag.

om våra tekniska problem. Ljudet fortsatte vara väldigt störigt, men google är ju ens närmaste vän i en del lägen. Fast jag kom inte ens ihåg vad vi har för leverantör till tv:n, men eftersom jag har pärmar med fakturor, så chansade jag på telenor till slut och gjorde en sökning på deras hemsida. Där verkade det faktiskt som om det var en störning i våra trakter, så då kändes det åtminstone som en lättnad. Jag kopplade datorn till tv-skärmen och gladde maken med ett uråldrigt Antiques Roadshow, så då var kvällen lite räddad iaf, och sen kunde han se Rapport på play. Tanken att han missade På Spåret slog honom inte ens, men nu verkar ljudet ha kommit igång igen. Och han kan få se På Spåret i morgon, antingen under dagen eller i morgon kväll. Det ordnar sig, ibland.

då. Vi skulle åkt till Tvåan och ätit födelsedagstårta, men jag fick en tid tio över fem i morgon hos tandläkaren och då är det ingen idé att åka till henne. Jag ringde och ställde in, hon fnissade och så får det bli. Kanske kunde jag gå till kondis och köpa maken och mig en bakelse, vi har ju bröllopsdag också, bevars.

Och jag träffade en bekant i väntrummet, nån jag inte sett på väldigt länge och som inte längre bor här, men tandläkaren har hon behållit. Det kostar 113 kr tor att åka hit, och med tanke på att kronan hon just fått gått på 3 900, så var väl tågresan obetydlig.

Då är det dags att ta tag i julkorten. Fast jag måste damma lite också. Oj oj, så jag pysslar. OBS ironi.

som man inte tar tag i. Man=jag. Taklampan i övre badrummet t ex. När den gick sönder förra gången bytte jag till den lampa med stor fattning jag råkade ha hemma och den var så stor att det inte gick att skruva på skärmen sen, så det löste jag genom att lägga skärmen över på en garderob. Och så har det varit i flera år nu. Men plötsligt i dag köpte jag en liten lampa, tog fram stegen och hämtade ner lampgloben, bar in stegen i badrummet, skruvade ur den för stora glödlampan, dammade av skärmen, skruvade i ny lampa och dit med skärmen. Så nu ser det ut som det ska göra igen.

Detta gör mig löjligt nöjd, att jag äntligen fick till det. Ingen mer än jag kommer märka detta.

Sen undrar jag fortfarande var jag lade dom förstorande speglar jag köpte i december, jag vet att jag lade dom på ett bra ställe. Och så mycket förvaringsutrymme har vi inte, jag borde hittat dom för länge sen. Men en vacker dag, när jag gör något helt annat, så dyker dom väl upp. Jag blir lite trött på mig, men nu får jag passa på att glädjas över badrumslampan.

det här att avlastningen blev av en vecka senare. Men jag blev väldigt lättad och det fungerar med värdinnan också, det är ju inte helt självklart. Hon har också ett schema med olika aktiviteter, men det löser sig. Och jag ser fram emot att kunna promenera efter sjöstranden, kanske rentav i sol. Men jag tänker inte bada.

Och så har jag haft lite kontakt med Yngste om hans planer, han ska så småningom komma och hämta sina lådor och sin tv. Det blir en sån där snabb visit, hit och sova och så packa in och åka tillbaka, gissar jag. Jag har ju vant mig vid att ha en flyttlåda bredvid trappan på övervåningen, praktiskt att lägga grejor på, men jag vänjer mig väl tillbaka. Golvet fungerar väl också.

Och dagens jordgubbar var alldeles underbara. Så nu gäller det bara att verkligen reagera på mobilen i morgon bitti, så jag kommer i tid till svärmor. Så vitt jag förstår, så har hon en halvtimme hos teknikern (jag är med, så någon hör) Och sen kanske jag kan överraska henne med en fika på det strålande stället, där maken köpte tårta när Yngste föddes.

dom pratade om på verkstaden, jag undrar var den kom ifrån. Jag vet fortfarande inte och nu har dom väl gått hem. Jag vet inte om det är ett dåligt tecken, jag får ringa i morgon.

Men det finns mycket här i världen som behöver repareras. Vårt hus t ex. Det finns tre trappor, en i var ände av byggnaden och en på mitten. Och så har vi hiss också. Men trappan på mitten, som jag oftast använder, är lite knepig när det regnar, för hängrännan är totalt fylld – jag tror det växer en liten björk också – så den svämmar över och vattnet står som kaskader över kanten. Det borde ha rensats för mycket länge sen. Jag kan förstå att det är lite komplicerat, för det är nog nästan omöjligt att komma in med en kranbil på gården, utrymmet mellan huset och soputrymmet är nog för trångt. Men i morse dök det upp en liten kranbil och ställde sig på parkeringen bredvid innergården och började fälla ut stödben och det klev upp en man i den lilla korgen och började fälla ut sig. Och jag tänkte att det kan aldrig gå. Han hissade upp sig och när han var så där två-tre meter från insåg han det samma. Så dom fällde ihop kranen och åkte sin väg och rännan är precis lika proppfull.

Och jag skulle göra mangosalsa till laxen och tog fram sambal oelek och slant på nåt sätt när jag skruvade av locket så den halkade ner på diskbänken – den höll – men det stänkte s o högt och lågt, långt upp på min arm, men mirakulöst nog inte på min blekt gröna t-shirt. Fast jag lyckades få ett stänk på halsen, precis under örhänget.

så är vi nu totalt stoppmätta. Jag ska sätta fram en mycket enkel kopp té, i mitt fall utan tilltugg. Tvåan hade snudd på överträffat sig själv och jag var glad att jag lyckades hålla mig vaken på hemvägen. Som tårta hade hon gjort en citronmarängpaj. födelsedagsbarnets önskan. Och han blev så lycklig över sitt presentkort på appar.

Sen hade maken och svärmor en rätt lång konversation, där hon var absolut säker på att han inte hade sagt nån tid när vi skulle hämta henne – och han hade sagt, jag hörde – och han ville inte ge sig. Så nästa söndag ska vi till minsta barnbarnet och då kommer maken verkligen att tjata om tiden med henne, gissar jag.

Men en bra dag har det varit. Och jag lyckades att inte köra på någon av alla dessa som helt utan reflexer och utan att titta ett dugg bara klev ut i gatan under pågående skyltsöndag här.

en timme. Allt gick lysande, frånsett att jag missade lite i Stockholm, så maken fick en extra rundtur – jag också förstås, fast jag hade lite svårare att njuta av eländet innan jag befann mig på E4S igen. Men det har varit solsken och flammande höstfärger och jag måste säga att dom som planerat och fixat mittplanteringen på E4S har verkligen gjort ett otroligt fint jobb så här års, omväxlande färger och former.

Och sen försökte jag ge lite matalternativ åt maken, men han hade bestämt sig – kycklingsallad med pesto och pasta på McD. Så då tog vi det. Och det är smidigt att slippa trappor och att det finns handikapptoa. På det här stället hade man dessutom en avdelning med lösa stolar och då kan maken sätta sig lättare och jag kan skjuta in stolen till bordet. Och jag stod bredvid bilen på parkeringen och rökte lite avkopplande och läste middagsbönen i mobilen. Och jag tänker att jag kan vänta med att tvätta till i morgon.

om att det finns dom som har det värre, men mitt liv finns här. Och varenda kväll, när vi har ätit den gemensamma frukten – goda och mogna nektariner i kväll – går jag uppför trappan till datorn och så småningom går maken in i nedre badrummet och sen uppför trappan och då har jag gjort i ordning sängen och plockat fram tandborsten med tandkräm på och mellanrumsborsten. Nå, jag sitter som vanligt och hör honom resa sig ur stolen och gå iväg och han ropar till och jag hör att han steppar lite, men det klarade sig, han förlorade balansen lite men fick till det ändå, så han ramlade inte. Och jag vet att jag inte kan titta på honom hela tiden, f ö hjälper det ju inte, jag kan inte gå bredvid honom hela tiden, han måste få gå själv, annars blir hans tillvaro inte rimlig. Men det hjälper inte, jag blir svettig efteråt. Men det gick bra.

Men man kan säga att jag är aldrig särskilt avslappnad, det är ganska nära till full beredskap. Möjligen förstår man inte det när man ser oss.

efter en stunds väntan. Och förstås den vanliga frågan – ‘kan vi byta ut den här?’ och jag sa, lite trött, att jag vet inte om jag har något val. Njo, lite val hade jag. Den som ev var utbytningsobjekt var 50 öre billigare, och jag sa att jag hellre tog den vanliga och tillade att den vet jag ju går att dela, och han ska ha en halv varje kväll. Mycket riktigt var tydligen inte den billigare delbar, så den gick bort iaf.

Och nu ska jag laga lite laxsoppa, så att det går ihop med den ensamma färdiga portion jag tog ur frysen. Eftersom den fuktiga luften nu ersatts med duggregn, så är soppa extra bra.

Och regn i luften betyder också att jag passar på att handla före kvällsmässan, med bilen ändå igång.