Tandläkaren sa glatt

– ‘vi ses ofta’. Jo, tack. Och lyckligtvis var det inget problem med plomberna eller någon synligt nytt hål. Men jag skulle byta borsthuvud på tandborsten till sensitive och byta till tandkräm för känsliga tandhalsar. Och – tjosan – det hade dom till försäljning också. Jag har ingen aning hur det prismässigt låg till, jag ville bara vara färdig, och f ö fladdrar pengarna genom fönstret bara man kliver innanför dörren där.

Och jag kan säga att det där hon penslade på tandhalsarna smakar verkligen enormt illa, det luktade inget vidare, men smaken är förfärlig. Om detta nu inte gör susen, ska jag kanske överväga bettskena. Och den är väl inte heller gratis, kan tänka.

Om nästan en timme ska jag äta ärtsoppa.

 

Plus och minus

Jag sov en liten stund, men sen kände jag mig rastlös och manglade sjutton handdukar och rensade min badrumshylla från parfymprover som jag aldrig nånsin skulle köpa och diverse mystiska flaskor.

Sen rensade jag tvättmaskinssilen – usch – och efter kvällstét bakade jag chocolate chip cookies, ständigt dessa cookies och där var jag inte riktigt med, plåten vickade till och jag lyckades rädda den från att åka i golvet, men vänster pek- och långfinger kom i närkontakt med plåten, inga blåsor men en irriterande känsla. Å andra sidan lyckades jag tappa ett sånt där hårspänne man kan knäppa fast flätan med i toaletten i går kväll – svart läder med tennflätning, hårspännet alltså – och jag hade spolat innan, men jag fick ändå doppa handen längre än jag hade velat. Undrar just vad jag ska hitta för projekt i morgon.

 

Nästan ett släktdrag

Jag lyckades nästan klippa mig i vänster pekfinger. Det hade varit lite dumt. Jag köpte ju ett par nya mjukisbyxor till maken. God, icke luddande kvalitet. Men dom har en stark resår längst ner och det blir lite trassligt när han ska ta av sig sandalen och fotortosen när han vilar. Fotortosen är alltså en sorts skena han har i skon och som hjälper honom så att foten hålls rak, glasfiber (tror jag) och den går upp till knät och sitter med kardborreband runt vaden, och för att få av den måste han dra upp byxbenet. Så jag försökte klippa av resåren. Den är tydligen mycket ordentligt fastsydd i hela sömmen runt upplägget, så det blev inte så praktiskt som jag trodde. Och dessutom höll jag alltså mitt i kampen med eländet på att klippa v pekfinger. Inget blodflöde, men jag blev lite klämd. Suck.

 

Tur ändå

Det behövdes mat. Och så tänkte jag handla lite vin också, det behövs noga räknat ibland också. Risotto och annat. Jag tog den svarta hjulväskan och gick i väg. Förbi väskaffären och tänkte – ‘jag undrar hur länge den håller egentligen’ och svaret på det var ganska exakt 200 m till. Ena hjulet gav sig av, det har hänt förr, men nu gick det inte att få fast det igen. Efter fem försök gav jag upp och gick tillbaka till väskaffären och köpte en ny. För jag skulle inte klara mig utan numer. Jag vill inte släpa kassar med armar ner till knäna. Och jag var ganska tacksam att den inte väntade med att ge upp tills jag hade handlat klart och var på väg hem med tung last.
Och den nya är inte helsvart. Förnyelsens vindar blåser våldsamt. Lite tryckt motiv som ser ut som gamla tidningar.

 

Hämtat bilen

Den spinner. Tacka för det, när dom har klappat och pussat den för 3 486 kr. Och nästa vecka ska det kompletteras med ett litet spolmunstycke till ena strålkastaren för 851 kr. Något örhänge blev det inte heller.
På vägen dit passade jag på att köpa en sommarskjorta till maken och en tunn vit långskjorta med lite fluff fram till mig. Det ser ju inte ut som det mest nödvändiga just nu, men hey – här håller vi optimismen högt.
Sen blev jag så uppiggade av mitt promenerande att jag tvättade handfat och speglar och dammsög när jag kom hem. Inklusive lilla tvättstugan, ca 1 kvm, men oj så mycket damm det blir där. Präkto.