Jag tittar på Navy NCIS på kvällen. Lugnande. Om dom inte är och springer under däck på stora båtar, det är inte lugnande. Men i kväll var avslutningsrepliken ungefär – ‘sometimes it’s better to keep what you know to yourself. – Amen to that’. Och jag kan bara hålla med. Amen to that. Jag har funderat en del på det här med feghet, folk som obesvärat kan säga – ‘jag håller helt med dig, men jag vågar inte säga nånting’ eller dom som ständigt behöver vara bäst i klassen, lärarens eller annan överhets favorit, och som kan säga nog så insiktsfulla saker, bara det inte betyder att man stöter sig med någon på en högre hylla. Jag har aldrig förstått hur man kan se sig själv i spegeln när man borstar tänderna sen, men vad vet jag, man kan väl blunda när man borstar kanske.

Men jag omgrupperar lite mentalt nu. Jag tiger lika duktigt jag. Jag ser det jag ser, och vet det jag vet. Men dom som är beredda se ner på mig, för all del, jag har aldrig varit viktig eller haft behov av att ställa mig i främsta ledet. Jag vet vem jag är ändå. Och jag minns Murder in the Cathedral – repliken – ‘when we were all friends, you and I and the king together’. Tiderna förändras. Men jag är bekymrad långt inne, jag tänker ändå att sanning och barmhärtighet i kombination ändå borde fungera bäst. Jag tror inte att kärlek backar för sanning. Men jag tiger. Amen to that.

Nyss tyckte jag att vi behövde fryst lax, minttabletter, mascarpone, en liten tavelram, lite mer mjölk, rödkål, köttfärs och en del andra nödvändigheter, så jag tog cykeln och kastade mig ut i mörker och modd. På en smal bit kombinerad gång- och cykelväg gick tre gossar framför mig – i bredd – och så anslöt en kamrat på cykel ute på vägen. Bra, då klev dom ut åt kanten – mycket plats för vinglig tant. Men det är klart att när jag var två meter bakom klev allihop, inklusive han på cykeln, bakåt ut över hela utrymmet. Så jag körde in i den störste och ramlade av cykeln, inte särskilt elegant. Och dom stackars gossarna, som nyss gastat till varandra med målbrottsröster, blev alldeles bekymrade över tanten. Det var riktigt rart, och jag slog mig inte ens och den jättelike jag rammat klarade sig också. Så jag trampade glatt vidare. Men gissa om jag körde försiktigt på hemvägen med slagsida åt korgen, ägg överst f ö. Men nu är allt klart. Efter kvällstét blir det kryddlimpor. Underbart och stillsamt. Här doftar hyacinter och skinka redan. Kropp och själ, mat och skönhet.