– och det kanske inte är så konstigt, jag upptäckte att balkongdörren till sovrummet stod på vid gavel. Det var inte alls meningen, tvärtom. Jag öppnade den visserligen när jag hjälpte maken ner till maten, för han hade hört en geting som tagit sig in genom den smala springan och gick runt på sovrumsskrivbordet när jag kom in. Och då öppnade jag förstås dörren för att den skulle ta sig ut – jo då, jag hade en bok att klämma ihjäl den med i beredskap, om den inte skulle förstå sitt eget bästa, men den flög. Men dörren gled tydligen upp för långt och för länge.

Och jag funderar över hur irrationellt man = jag fungerar. När jag efter jul bestämde mig för att nu fick jag väl ta tag i vikten – inte första gången, om man säger så – så bestämde jag mig för att jag inte skulle köpa kokosbollar (Ländias, med mjuk botten, mycket uppskattade av mig, maken ogillar dom starkt) förrän jag kommit under 61,3 kg. Fråga inte varför jag valde denna jämna siffra, för det har jag ingen aning om, men så tänkte jag. Och en del annat godis har blivit köpt, men inga kokosbollar. Och 61,3 passerade jag i början av juni. Varenda gång jag går förbi pappstället på coop, så kastar jag en lite lysten blick på dom, men jag köper inte.

Blir man varmare om man äter kokosbollar tro? Jag har stängt balkongdörren.