– som ska forslas till Äldsta, och det hjälps inte, alltihop är så konstigt. Jag pratade förut i dag med en kvinna, som flyttat in i Bra Grannens lägenhet. Hon har bott i sitt hus alldeles väldigt länge, och hon sa – ‘jag trodde faktiskt inte att man blir så mentalt uttröttad av att flytta’. Jo, man blir ju det, när åren har gått, inte bara det att man själv är äldre, det är alla dessa minnen, som störtar över en.

För min del är det fjärde bostaden, som svärmor bodde i, sen vi träffades. Men alla sakerna, nog är det konstigt. Och jag tittade hemma hos Äldste, dom har ordnat så bra, allt var så snyggt inplockat. Det var fint. Och före den här kaotiska gudstjänsten med barnkören, så gick jag bort till svärföräldrarnas grav, exakt en månad sen svärmor begravdes.

Och jag tittar mig omkring hos oss, en hel del förändringar här också, till det bättre tycker jag. Och det är ju bra så. Nu ska jag försöka landa lite i det här innan vi rycker upp oss igen, snart. Och jag tittade på Barnmorskan i East End, det där dom sa om Kärleken som är grunden i livet.

men just nu gäller det att vara flexibel. Vi har precis kommit hem från avsked vid kistan, maken och jag mötte upp Äldste där. Och bårhuset var alldeles nytt när svärmors mormor dog och vilade där. En annan tid och ändå inte.

Och sen åkte vi hem till Äldste och drack lite kaffe.

En fantastiskt solig och vacker dag, det fladdrade mängder av citronfjärilar i dikesrenarna. Vi tog en sväng om svärmors barndomshem också för att kolla in de nya taken på uthusen. Det såg bra och stabilt ut. På gårdsplanen trippade en sädesärla och jag minns att kvarvarande morbrorn brukade säga att dom kom fjärde april, så det stämde.

var jag allt, där i morse, men jag tog mig upp ändå. Och det var väl bra. Dom där sista minuterna går väldigt fort när man ska i väg, i sht när man delar livet med någon som inte har särskilt mycket tidsperspektiv. Om man säger så. Och just i dag skulle vi ge oss i väg till en av de längre bort befintliga kyrkorna, vacker väg iofs, och på en av åkrarna stod det mängder av kanadagäss och andra gäss. Våren ändå.

Och vi har ätit kyckling nyss och jag tror det gick bra. Rätt länge har vi ju fyllts med budskapet att man inte ska äta rött kött utan kyckling, och nu är helt plötsligt kyckling alldeles jättefarligt. Jag suckar lite och fortsätter med den färska kycklingen. Jag har en skärbräda, som enbart används till kyckling och som skrubbas rejält och jag tvättar händerna och diskar knivarna mellan olika användning. Och kycklingköttet genomsteks alltid.

Och jag funderar förstås fortfarande på veckans inköp, bilen. Den vi har nu har varit väldigt smidig och i princip alltid startat, bara det är värt en applåd, och frånsett en och annan incident har det inte varit några problem alls, om jag jämför med tidigare bilar. Och det är viktigt att ha en rimligt fungerande bil för makens skull. Det blir så mycket lättare.

– det känns mycket lättare med mer ljus, dimmolnen lättade ungefär när vi åt lunch. Och jag gick till coop och handlade lite, är man borta ett par dagar, så tenderar det att eka lite tomt i skåpet, i sht som jag faktiskt försöka ordna det så att inte alltför mycket skulle stå i onödan.

Och jag lyssnade förstås på radio, när jag åkte hem, det är bildande. I bästa fall. Jag hörde en diskussion om hur jobbigt det är med relationer, i sht hur jobbigt det är att vara kvinna. Jo då, fast noga räknat är det rätt jobbigt att vara människa. Det är ju sällan en relation bara av sig självt blir perfekt, nån sorts motsvarighet till eleganta heminredningsreportage, som inte heller uppstår ur intet. Det pysslas och stylas och fixas innan bilden tas. Ett hem och en relation tar lite (mycket) tid att bygga upp. Tror jag.

– hjälpligt – tjugo minuter hemifrån. Och resan gick bra.

Det har varit så väldigt trevligt och bra och avkopplande på alla sätt. Faktiskt var det ännu bättre med en extra natt, även om jag kom dit senare på dagen än vad jag brukat göra.

I går var det utlovat halvklart, men så blev det inte, snålblåst och lite allmänt fuktigt. Men vi hade roligt ändå, vi tittade på en utställning av julkrubbor, 101 st närmare bestämt. Och själv museilokalerna var också fina. Sen promenerade vi bort till den stora kyrkogården, för ca två år sedan var vi där tillsammans, en avhållen vän vilar där.

Och just nu är det stora bordet här hemma täckt med kuvert som kommit och diverse saker som bör sorteras vidare. Sen. Lite senare iaf. Och maken hade fått tidningen TÅG, som låg här hemma i postfacket och väntade. Han var f ö inte så väldigt missnöjd den här gånge, han tyckte att det hade gått ganska bra. Tacksam för det.

– även om det inte märks så påtagligt. Och det var en ovanlig natt, vi sov hela natten och det är väldigt sällsynt. Och sen greps jag av dådkraft, minsann, och förberedde kalljästa lussebullar innan jag cyklade till maxi, som var värre än vanligt. Och jag hade fyra kassar att släpa in i hissen och bort till vår dörr. Och jag hinner bara öppna ytterdörren så börjar maken prata om något som var aktuellt för honom. Det är inte läge just där och då. Men jag rörde ihop saffransdegen och började plocka upp ur påsarna, och då tog någon i ytterdörren – Yngste hade kommit med ett en timme tidigare tåg, så han var redan här.

Och nu har vi ätit lax och ris, och sen lussebullar till kaffet. Degen var rätt svårjobbad, för den var så lös, men goda var dom. Jag gjorde trettio av halv sats, annars sitter man ju och tuggar i evighet.

Lite vila kanske, trots den goda nattsömnen?

i dag, det känns som en seger. Fast vägen till kyrkan i skogen är numer pga av vägombyggnaden oändligt lång och väldigt slingrande. På hemvägen mätte jag och det tog inte mer än 16 minuter från kyrkan till en större väg, märkligt, för när man sitter där och har lite bråttom så verkar det väldigt mycket längre. Och rätt snart på vägen dit såg jag att det var en bil som svängde in på samma väg som vi, jo men visst, nära vännen som skulle till samma ställe. Tacksamhet att allt fungerade.

Och när vi kom hem vilade maken och jag lagade middag, gryta med lök, champinjoner, tomatpuré, grädde, curry och paprikapulver. Så gott. Och köttbiten var rätt stor, så det blir två middagar att frysa in också. När jag tittade på kvittot hade man tagit 99 kr/kg för köttet, men i affären fanns det en skylt att det var extrapris – jag tror 59 kr/kg – men det hade tydligen inte slagit igenom i kassan. Men jag orkar inte diskutera det i efterhand, hur som så fick vi middag för ca 35 kr för två personer, det får vara bra så.

Och jag tittade på matsedeln för avlastningen, kålpudding, kycklingsoppa och korv stroganoff. Så då får kålpuddingen här hemma vila nån vecka till.

– det har det varit. När vi var på väg hade jag tittat efter ett ställe att fika på och hittade någonstans relativt i närheten av målet, där jag varit en gång för länge sen. Och vi åkte an slingrande, mycket vacker och lummig väg, men när vi kom fram så gick jag och rekognoscerade och fann dels att mackorna inte såg jättelockande ut och dels att det var långt för maken att gå, så jag klev in i bilen igen och vi åkte färdigt. Där kunde vi ta en handikapparkering och maken kunde långsamt ta sig till ett ställe med goda mackor. Sen hämtade vi ut nyckeln och installerade oss i rummet, som jag alltså minns att vi sovit i en gång förut, maken mindes inte. Och han var mycket irriterad över att det var fyra trappsteg upp, utan ledstång uppför (det fanns på andra sidan, så det var ändå rätt bra), men han kom upp och fick lägga sig och vila. Jag kastade mig ut i vimlet för att köpa frukostgrejor. Och jag sprang på en avhållen vän och blev stående och prata länge. Men det blev frukost handlad iaf.

Sen blev det så småningom dags för kvällens begivenhet, som startade med ett glas mousserande och det vackraste utsikten. För att nå dit skulle man upp två trappsteg och det vägrade maken först, men till slut hade jag övertygat honom att det gick. Och det gjorde det. Och han kom ner dom två trappstegen också. Sen var det en större trappa som skulle forceras, men den var försedd med ordentliga räcken på båda sidor, och inte ens dekorativa blomkrukor i vägen (som det ofta är). Och det hade ordnats med en ordentlig stol med armstöd åt maken, så omtänksamt, och alla gäster satte sig till en fantastisk måltid. Gott och roligt. Och jag tänkte att det nog var ca tretton år sen jag satt vid just det bordet senast, minst tre av dom som då var med är döda, och någon i det sällskapet vill iaf inte sitta bredvid mig. Nå ja. Denna kväll var det bra där vi satt, och maken var mycket nöjd. Sen blev vi hemskjutsade, för även jag hade fått del av vin till den goda maten. Och vi, iaf maken, somnade rätt raskt.

Sen ordnade jag frukost och vi skrubbade av oss och satte oss i bilen. Maken ville till varje pris titta på ett lokstall. OK. Fast det sorgliga var att han laddat så för att få se detta, att han verkligen inte alls tänkt på sina problem, han hade sett framför sig att han skulle gå runt och titta på allt och lite till av det som fanns där, och när jag körde bilen så nära jag bara kunde, så var det ju ändå ett par meter med makadam och andra trassligheter, så det blev inte den underbara stund han tänkt sig. Verkligheten kolliderade med tanken.

Så vi startade hemfärden och passade på att titta in i en jättejättegammal kyrka, som ingen av oss varit inne i, väldigt fint var det, och där gick det lätt för maken att gå in, bra så.

Och sen åkte vi hem, vi stannade inte ens för att äta kycklingsallad, som jag ev hade tänkt, vi tog kaffe och en macka när vi kom hem och senare ska jag koka pasta, det blir bra.

öppnade han dörren, Yngste. Då hade han ringt från Tvåan en timme tidigare, han passade på att åka förbi henne (en liten omväg, men han ville) och fick lite kaffe där.

Och sen har han och jag – mest han – burit och staplat kartonger. Det är mer skrymmande än han riktigt trodde från början, men det mesta kommer nog med. Och just nu gör han en liten turné till farmor och sen kör han till Äldste också. Sen är det lite att packa i morgon och så så får han åka norrut igen.

Vi åt köttfärspajen och en bit cheesecake tillsammans, och det är så roligt att ha honom på andra sidan bordet.

Sen hade han med sig en mycket älskad grå tröja, som jag lagat lite förut och nu var det större hål. Jag vet inte vad han säger, men han ville ju att jag skulle försöka. Han får väl ha den på sig när det är mörkt.

förstås. Jag gick ut för att lägga på paketet till minsta dotterdottern. Visserligen ska Yngste dit och fira henne, men jag tänker att han har ganska många grejor ändå att hålla reda på, och kanske är det lite roligt att det kommer ett paket. Och när paketet dunsat ner i lådan fortsatte jag till coop.

Och det var där och då jag borde tagit en bild. För plötsligt hördes ett klapprande ljud och det kom en liten svart ponny travande med en kärra efter, en ung kvinna körde och såg ut som om det var helt vardagligt. Och det pågick ingen torgaktivitet eller så, utan hon bara körde gatan fram.

Och nu har jag limpor i ugnen och pajskalet finns i formen, ska gräddas direkt med fyllningen i, ingen förgräddning där. Och fyllningen är klar, så när limporna är färdiga rör jag ihop en äggstanning och strör parmesan över. Jag tror att jag har koll just nu.