Har varit på massage i dag. Det är bra, fast när hon masserade under h fot nästan skrek jag i dag. Den foten är lite tjurig då och då, men annars är det fint.
Och jag förnyade mig i dag. Jag har ett himla enkelt och praktiskt recept på grahamslimpor, som jag bakar nästan jämnt. Mycket populärt i familjen, Äldste lärde sig t o m att baka dom själv och Yngste har väl inte riktigt landat där än, men han tycker dom är bäst av mina limpor. Men nu är det ju bara maken och jag, så jag went bananas och bakade solrosfröbröd i dag. Och i går fick jag ett litet ryck precis innan jag skulle ut och promenera och började fixa på hyllorna i tvättutrymmet – det låter lite för grandiost att kalla 1,5 kvm för ‘tvättstuga’ – men jag kom på att man kunde organisera lite bättre där.
Antingen är jag duktig eller också är jag uttråkad. Jag vet inte riktigt. Men jag orkar inte göra något riktigt ansträngande. Då är nya limpor och en ordnad hylla lagom.

Jag äter inte gröna äpplen, min galla gillar inte det. Men i dag är det torgdag och då fanns underbara Transparent Blanche (eller hur det nu stavas) och det är liksom undantaget. Helst ska dom vara lite ljusgula. Den aromen när man biter första tuggan – oh, ah! Det är äpplet i livet, alla andra är en blek avbild av denna fulländade smak och doft. Tyvärr har dom inte särskilt lång säsong och dessutom känslig hud (=transportkänsliga), så det gäller att passa på. Annars blir lunchen typ frysrensning, dvs oxfilé och kycklig med svampsås, potatis och sallad med torgköpta tomater.

Dags igen – jag ska gå över lilla torget och skaffa ihop till spagetti&köttfärssås. Sån fantasi får jag efter en vecka borta.
Om ca en timme kommer avkommorna. Fint. Och jag ska ta mig igenom det något annorlunda religiösa möte som just nu pågår med trumpeter, trummor och vita plaststolar på torget. Amerikanska predikanter och helbrägdagörelse.
Jag har inget emot h g, men själv blev jag smord med olja i stor stillhet under en av mässorna, för att lära mig att bära det som är mitt. Gud ger hjälp på olika sätt. Frågar dom mig om jag mött Jesus får jag väl se glad ut och säga ‘ja tack, halleluja’. Jag behöver inte vifta med min rosenkrans för det.

Alltid hungrig – och snart blir det mat. Lammfärsbiffar med italiensk tomatsås. Men ständigt hungrig, inte svält, men hunger. När jag var yngre trodde jag att det betydde att jag skulle äta. Icke. Det genetiska material jag släpar runt på var säkert till stor glädje på stenåldern, ett par torkade blåbär under vintern skulle jag klarat mig fint på, och så med reserverna runt höfterna och på våren stigit ut slank och rask ur grottan.